Joel Alme är något av en veteran i festivalsammanhang. I alla fall om man räknar att han besökte Hultsfredfestivalen första gången när han var sex år, tillsammans med sin mamma och hennes kille.

– Jag hade nitbälte och en trasig skjorta som jag fått av en punkare och kände mig cool, berättar en energisk Joel Alme.

Han säger själv att han har en släng adhd och det kanske ligger något i det. Fast på ett bra sätt. Han pratar i ett, men det känns innerligt och äkta.

Visst gjorde han festivalgrejen i sin ungdom, med tält, fylla och allt som hör till. Men det är inget han saknar.

– Festivaler är nog inte riktigt min grej, jag är inte ens så mycket för att gå på konserter.

Han pratar om ett rumlande, om en djurisk kraft som drev en, att det var som en enda stor adhd-explosion, med andra ord han var ung och levde ett ganska vilt liv.

Det gör han inte längre. Nu är det familjen som är absolut viktigast. När han är på festival nu befinner han sig på andra sidan: på scenen och inte i publiken. Han rör sig helst inte på festivalområdet utan åker helst direkt hem efter en spelning.

Och hem är numera Stockholm, men han erkänner att saknaden efter hemstaden Göteborg växt sig stark. Eller snarare öarna utanför. Innerstan skyr han efter uppväxten på Linnégatan. Han har nyss varit på besök hos sin mamma på Brännö, där han älskar att vara.

– Det känns verkligen som att jag är hemma när jag vandrar omkring där ute på ön, säger han lyriskt.

Joel Alme har en förmåga att nå ut till ny publik via nya arenor. Och han gör det bokstavligt. I våras var det premiär för IFK:s nya inmarchlåt Snart skiner Poseidon, som han både skrivit och framför. Tidigare har han sagt att ambitionen var att byta ut knytnävar och testosteron mot romantik, men funkar det i praktiken?

– Absolut! Kommer man in på en krog där de spelar motownsoul är det såklart en annan stämning än på en klubb där man spelar hård techno.

Han berättar stolt att han att hans mamma berättade om ett bröllop hon varit på nyligen där de spelat den nya IFK-låten på väg mot altaret.

– Det är en romantisk låt. Jag tror den ger en slags rysstämning. På matcherna byts hatstämningen mot en mjukare, tror han.

På frågan om det blir guld för IFK kommer svaret snabbt:

– Självklart!