Redan för två år sedan hade filmfestivalen en sektion som endast innehöll gayfilm och som blev mycket populär, då gick den under namnet Love Actually.

– Många i publiken hörde av sig och önskade en hbt-sektion efter det. Vi har märkt ett stort intresse, säger Andreas Degerhammar.

Urvalet har skett som det alltid gör, man åker runt på filmfestivaler och ser så mycket film som möjligt och väljer ut det man gillar mest.

– Att vi hittade så mycket bra var nog en kombination mellan att det fanns extra mycket bra hbt-film i år och att vi valde att kolla upp det lite extra med tanke på sektionen i årets program.

I programmet syns endast två utomeuropeiska filmer.

– Kanske görs det mer hbt-film i Europa, gissar han.

Sedan lägger han till att det finns en del filmer i programmet som kunde visats under hbt-sektionen men som har så pass stark anknytning till exempelvis ursprungslandet att de istället hamnar i andra sektioner.

Degerhammar nämner Derek som visas under sektionen Bilder om bilder, en dokumentär om den avlidne gayaktivisten och filmskaparen Derek Jarman som exempel.

Även i kortfilmsektionen finns en hel del hbt-film och han nämner In the Theme som är en dokumentär om lesbiska unga tjejer i Ryssland.

Endast tre av filmerna handlar om lesbiska, medan de andra har fokus på manlig homosexualitet. Den ojämna könsfördelningen tror han beror på att det görs fler filmer om män.

– Som överallt annars i världen tippar det över åt det manliga, säger Andreas Degerhammar.

Han poängterar dock att man försöker jämna till det och hela tiden har ett tänk kring könsfördelning.