EU-projektet en grogrund för högerpopulism
Nu har vi facit. I det stolta fredsprojektet, som det kallas av våra trendsättare, växer nationalism, främlingsfientlighet och fascism. Och det är naturligtvis inte bra. Än för dessa krafter en rätt timid tillvaro i det stora hela och här i Sverige nådde de, tack vare Piratpartiet, inte ända fram. Problemet med nationalisterna är inte andelen procent de har tillskansat sig utan snarare orsaken till att de kan växa. En osolidarisk och kallsinnig omgivning, som utesluter avvikare från gemenskap. En gemenskap som dessa grupperingar ofta erbjuder.
Genom att fokusera på sin egen förträfflighet, trots att man sviker klimat, miljö, utmärglade folk, desperata flyktingar och så vidare, kan det politiska etablissemanget och deras hejarklack, massmedierna, oja sig över det de vill se som skönhetsfläckar, nämligen det låga valdeltagandet och förekomsten av högerpopulistiska partier i EU:s parlament.
I många förre detta kommuniststater var förväntningarna mycket högt ställda på medlemskap. I Ungern till exempel lyckades jag få väldigt lite gehör för min ”gå inte in” linje, bland släkt och vänner. På något vis fick dessa folk för sig att det låg någonting påtagligt och äkta bakom solidaritetssnacket. Det var det lilla det. Snarare blev det en autostrada för utländska investerare, som utan förankring i landets infrastruktur, förutsättningar eller kulturella aspekter, bara öste in lånta pengar. Ni vet ju hur det gick. I fallet Ungern blev det en veritabel katastrof. Inte undra på att de tappar glöden, att de ligger på sofflocket och svär. ”En annan politik är möjlig”, ja, så heter faktiskt ett nystartat grönliberalt parti i Ungern. Men bara 2,6 procent av väljarna trodde på det.
Hur sympatiska de i det nya partiet än är, så har de nog fel. Likt Lennart Fernström i förra veckans inledare, är det bara att konstatera, nej, en annan politik är nog inte möjlig. Det går att förbättra EU:s demokrati. Jo visst, men det går inte att nå fram till en rimlig demokratisk funktion i en storskalig superstat.
Ett par hälsotecken, som man skulle ha kunnat glädja sig åt, är rörligheten som ledde till att PP kom in och personkryssandet som gör det möjligt att gå förbi partiapparaternas prioriteringar.
Men här finns det en hel del att fundera över. En gubbapparat som kör över en ungdomsgeneration behöver få sina törnar, men behöver vi verkligen politiker som inte vill uttala sin åsikt om kärnkraften, EU:s militära ambitioner, klimatpolitik, torsk och så vidare? Som varken är höger eller vänster och inte heller grön, när man frågar?
Och hur kul är det att ”ikonen” Alf gör come back? Kändis, det är vad han är, inte känd av de flesta. Igenkänd från tv det är den stora meriten. Att vara gift med Carl Bildt är också en utmärkt merit. Eller att vara allas tv-morsa. ”Ärlig in i Norden” men lobbyisternas megafon i kampen mot det ekologiska.
Närheten är avlägsen, möjligheterna mycket små och cirkus parlament fortsätter. Visst, nu är det inte bara en cirkus för underhållningens skull, som förr, nu får cirkusen alltmer makt. Vilket etablissemanget erkänner för att få folk till valurnorna, men förnekar när det gäller Lissabonfördraget. Falsk cirkus, må den läggas ned snarast!
