Hierarkin på sjukhusen hindrar sjuksköterskornas utveckling
Introduktionen som borde fungera som språngbräda och ge sjuksköterskor chansen till handledning är snarare ett hinder. Hierarkin på sjukhusen gör det omöjligt för dem att utvecklas, istället tvingas de välja mellan att stå tillbaka och imitera eller att sluta. Det visar en ny avhandling.
Många nyutexaminerade sjuksköterskor erbjuds ett introduktionsprogram innan de börjar arbeta självständigt, men introduktionen har många tydliga brister.
Birgitta Bisholt, leg sjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin har observerat och intervjuat nyblivna sjuksköterskor vid ett länssjukhus i Mellansverige under ett års tid. Av dem tvingades två sjukskriva sig – en efter bara två månader.
– Att nya slutar eller sjukskriver sig och byter yrke är väldigt bekymmersamt och kostsamt för samhället, säger Bisholt.
Anledningen är den höga press de utsätts för och för den obefintliga strategi för introduktionsprogrammet. I dag finns det varken struktur eller någon utsatt system som ska följas, men trots detta följer samtliga handledare på det sjukhus där Bisholt följt de nyblivna sjuksköterskorna, samma system – ett så kallat mästare-lärlingsystem. Dessutom har få handledare handledarutbildning och planerings- och målsamtal förekommer inte överhuvudtaget, vilket även bidrar till avsaknaden av utvärdering.
När det gäller inskolningen är den rent praktisk och handlar mer om rätt handgrepp och i vilken ordning dessa ska göras, än om de akademiska aspekterna av yrket.
– Det är mycket uppgiftsrelaterat och handlar om att lära sig hantverket. Ett gammalt traditionellt perspektiv, och man kunde tycka att det borde ha skett en förändring nu, säger Bisholt.
Studien visar att de nyutexaminerade sjuksköterskorna saknar den handlingsberedskap och kompetens som krävs i olika patientsituationer. De har de teoretiska kunskaperna men har svårt att avgöra vilka kunskaper som ska användas i en viss situation, vilket resulterar i att vissa undviker en del arbetsuppgifter för att de känner sig osäkra och hårt utsatta. Enligt Birgitta Bisholt skulle det underlätta om de nyutexaminerade sjuksköterskorna fick träna sina yrkesfärdigheter i olika patientsituationer och om de i större utsträckning fick utföra sitt arbete självständigt under inskolningen.
Dock är det många läkare som inte visar något förtroende för de nya och helt förringar deras professionella kunskaper och istället tar över helt, vilket gör att de nya hindras från att utföra vissa arbetsuppgifter.
– Man ska göra som mästaren gör, man kan säga att det är en kollektiv kontroll och en tydlig tillrättavisning, säger Bisholt och förklarar vidare att läkarna ifrågasätter och uttrycker sina tvivel helt öppet oberoende situation. Kritiken ventileras alltså öppet och direkt. Och handledarna som man skulle kunna förvänta sig ett stöttande ord ifrån, tycks helt sakna både vilja och förmåga att göra just detta. Vilket studien visar tydliga exempel på.
– Det kan gå så långt att de måste sluta på arbetsplatsen om de avviker från de normer och förväntningar som ställs på dem i yrket, och eftersom de är beroende av att komma in har de inget annat val än att anpassa sig, säger Bisholt och menar att det därför är viktigt att vi nu diskuterar hur vi egentligen skolar in nya sjuksköterskor i yrket och hur introduktionsprogrammen borde utformas.
De handlingsmodeller som i dag finns måste planeras och formuleras och handledarna måste ha en kvalificerad utbildning.
– Man borde sträva efter att synliggöra förtroendekunskaper hos handledare, läkare och undersköterskor, som det är i dag tillåts det inte att man granskar deras yrkeskunskaper, man ska istället anpassa sig och imitera, säger Bisholt.
