Kinesisk rekordinvestering väcker frågor om mänskliga rättigheter
På rekordtid klubbade Kalmars kommun igenom ett avtal om samarbete med och markförsäljning till kinesiska Fanerdun Group. Företaget ska etablera Europas största företagspark för kinesiska grossister, något som Kalmar hoppas kommer leda till intäkter och arbetstillfällen för kommunens räkning. Men kritiska röster ifrågasätter om Kalmar ställt tillräckliga krav på de kinesiska företagen i fråga om mänskliga rättigheter.
Det är en märkbart entusiastisk Thomas Davidsson, projektledare för Kalmars kommun, som tidningen når. Per mobiltelefon från Kina berättar han om det jättelika företagskomplex som ska inrymma inte mindre än 1 000 kinesiska grossistföretag, vilka med utgångspunkt från Kalmar ska erövra den europeiska marknaden.– Om det här ger 50 procent av det som utlovas är Kalmar kommun i ett historiskt ögonblick, säger han.Projektet beräknas ge 800 nya permanenta arbetstillfällen, samt öka handeln och turismen i en kommun som drabbats hårt då stora industrier avvecklat sin verksamhet. Thomas Davidssons ljusa syn på Fanerduns etablering delas av Kalmars kommunfullmäktige, som den 25 september enhälligt godkände investeringsavtalet som parterna upprättat. Dagen därefter beviljades Fanerduns bygglovsansökan vid ett extrainsatt sammanträde.
Kinesisk tillverkningsindustri har ofta blivit hårt kritiserad av organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Kristina Bjurling på Swedwatch, författare till ett flertal rapporter om kinesiska företag, säger följande om arbetsrättens status i Kina:– Där kan man säga att i Kina får inte arbetstagarna organisera sig fackligt, vilket bryter mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och de viktigaste ILO-konventionerna, så redan där har man brutit mot internationell arbetsrätt.Bör en kommun ställa krav på motprestationer om kinesiska grossistföretag etablerar sig?– Ja, man bör absolut ta upp de här frågorna. När vi har gjort våra rapporter så har vi inte krävt att man inte ska handla med Kina, men gör man det bör man ta upp frågor om mänskliga rättigheter och hela tiden ta upp frågor om att arbetsrättslagstiftning efterlevs. Och gärna också ha någon form av uppföljning. Tar man inte upp det så kan man vara ganska säker på att man istället utnyttjar situationen.Thomas Davidsson menar att Kalmar har tagit sitt ansvar i kontakterna med Fanerdun, och framfört krav på etik och respekt för arbetsrätten.– Vi har fått svaret att det inte ska förekomma produkter som har att göra med barnarbete eller förhållanden som inte är accepterade enligt svensk lag, säger han. Någon uppföljning av dessa krav har dock inte diskuterats, och Thomas Davidsson kan inte säga hur en framtida uppföljning skulle kunna se ut.Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty, är kritisk. Krav utan uppföljning tyder på att man inte ägnat frågan tillräcklig uppmärksamhet, menar hon.– Projektet har vuxit och vuxit, och man kanske började lite i fel ände. Vi menar att när de svarar att de inte vet hur de ska följa upp det här så har de kanske inte gjort det här arbetet på ett grundligt sätt. Då fattas det en kugge i [email protected]
