Djurfabrikerna är livsfarliga
Varje dag nås vi av nyheter om grisinfluensan. Vissa i form av starka larmrapporter, andra som försäkrar oss om att just denna influensa förmodligen inte är så farlig. Diskussionerna handlar om smittskydd. Diskussionerna handlar om vaccin. Den självklara frågan, som sällan ställs är vad som blir följden av att hålla djur i industrier. Först och främst för invånarna i industrierna själva, men som gris- och fågelinfluensa, galna kosjuka visar, även för oss här utanför.
I naturen lever grisar i små flockar, med tre till fyra suggor och deras kultingar. I den djurfabrik i Mexiko som nu pekas ut som en möjlig källa till grisinfluensan, föddes under förra året 950 000 grisar upp. I USA är grisfarmar med 5 000 djur inte ovanliga. Sammantaget kommer hälften av all världens griskött från djurfabriker och detta är en andel som ständigt ökar. I naturen har grisar (vildsvin) och människor mycket liten kontakt. Ett normalstort rörelseområde för en grisflock kan vara cirka 15 kvadratkilometer. Kultingar som ska gödas för slakt har en dryg kvadratmeter var att röra sig på i boxen.
Fågelinfluensan uppstod med största sannolikhet i södra Kina, forskare anser att just detta område har störst potential i världen att utgöra platsen för utbrott av en ny influensaepidemi – bland människor. Samtidigt ökar omfattningen av den industrialiserade djurhållningen i området lavinartat. Idag slaktas mer än hälften av världens grisar i Kina.
När vi tvingar ihop djur i helt onaturligt stora grupper får virus möjlighet att spridas och muteras till nya livskraftiga former. Dessutom med god möjlighet till antibiotikaresistens. Ibland skapas virus som kan spridas till andra arter. Människor är i dag jordens näst vanligaste däggdjur, med andra ord en fin måltavla. Vi har en globalt exploderande djurindustri, där livskraftiga virus lättare får möjlighet att muteras fram, en tilltagande globalisering och enorma slumområden där ett virus snabbt kan få fäste. Kanske denna influensa, kanske nästa, kanske längre fram.
Varje år slaktas fyra miljoner grisar i Sverige. Vi har en miljon suggor som utnyttjas i avel. Storskalighet är bara förnamnet. 99 procent av alla grisar i Sverige upplever dagsljus för första gången när hon eller han transporteras till slakt. Hur många som äter griskött ställer upp på det? Hur många tycker det är okej? Bondgårdsidyllen med betande kossor, bökande grisar, sprättande hönor är i dag en myt, den är seglivad och kanske att den en gång innehöll spår av sanning, men den tiden är förbi.
Djur lever för sin egen skull. Djur är inte mer mat för att de föds upp i fabriker än mina katter är. Det bara känns så. Djurfabrikerna håller de levande gömda tills de är matvaror, döda och inlindade i plast. Prissatta, skivade, omgjorda till varor.
Hotet som den industriella djurhållningen utgör mot människor genom den den risk för pandemier den medför och de klimatförändringar den skapar, innebär att dagens djurhållning är livsfarlig. För såväl fyr-, som tvåbenta djur.
