En hel ungdomsgeneration av ”pedofiler”
Kriminell. Terrorist. Pedofil. Vad ligger egentligen i ord som dessa? Man sätter en etikett, skapar en kategori. Man målar upp det värsta man kan tänka sig. Men när ordet väl har etablerats finns det alltid många som är sugna på att utvidga begreppen utifrån sina egna maktbehov.
Kulturkrönika
På Columbus tid handlade det om kannibaler. Drottning Isabella sa att man inte skulle förslava indianerna i allmänhet, utan bara de som var kannibaler. I praktiken gjorde detta dock ingen skillnad, eftersom det plötsligt visade sig att så gott som alla indianer ”egentligen” var kannibaler. Ett halvt årtusende senare är det i stället folkvalda ledare som säger att man inte ska jaga en hel ungdomsgeneration.
Frågorna om medborgerliga rättigheter på internet förminskas ofta till att handla om huruvida fildelning ska försvinna eller vara kvar. Men fildelning är bara en del av frågan, och den delen handlar mer om villkor och tolkningsföreträde än om något annat. IPRED kan inte stoppa fildelning, men den hjälper storföretagen i sina redan pågående projekt att bygga upp egna privata polisväsenden och att utmåla själva befolkningen som en bunt kriminella element som samhället behöver skydda sig mot.
Samtidigt som kommersiella krafter försöker förvandla internet från ett offentligt rum till en privat tjänst där vi inte är medborgare utan konsumenter breddar stater som USA, Kina och Ryssland gradvis begreppet terrorism. Parallellt med dessa båda strömningar löper en nygammal sexualmoralism, lika ny och fräsch som Intelligent Design. Förr hade vi en synd- och skammoral där sexualitet ansågs vara brott mot de gudomliga naturlagarna. I dag har vårt samhälle i stället en moral baserad på mänskliga rättigheter, där den sexualitet som är fel är den som innebär övergrepp. Sålunda försöker man få det till att all sexualitet man ogillar ”egentligen” är övergrepp, eller åtminstone något som man lyckats associera till övergrepp. Åke Greens försök att blanda samman homosexualitet med pedofili är ett klockrent exempel.
Förbudet mot barnporrinnehav kan missbrukas, som när åklagare i USA åtalar tonårsflickor för att ha fotograferat sig själva. I EU-landet Storbritannien kan sedan den 26 januari i år även vuxna åka dit för innehav av självporträtt, ifall någon domare tycker att bilden är extrem och stötande.
När en kultur av övervakning och förnekande av medborgerliga rättigheter flyter samman med en kultur av godtyckliga moralistiska fördömanden går i slutändan ingen säker. Gradvis blir förtrycket normaliserat. Efter domen mot Pirate Bay fick Antipiratbyrån med omnejd en del kritik för att de ägnat sig åt dataintrång, mutor, jäviga domare, med mera. Däremot nämnde massmedia bara i förbigående deras krav på att det så kallade ”barnporrfiltret” ska börja blockera Pirate Bay. Det är bara en vanlig dag på jobbet när de på detta sätt kallar nästa generation av väljare för en hel ungdomsgeneration av pedofiler.