Jan Björklund (fp) har anklagats för att ha förvanskat statistik i syfte att överdriva problemen i den svenska grundskolan. När utbildningsministern på tisdagen presenterade regeringens förslag till gymnasiereform aktade han sig för att citera OECD-rapporter, men slog fast att det övergripande problemet är bristande kvalitet.

– Den senaste stora gymnasiereformen var i början av 90-talet, varför behövs en reform igen? Ett skäl är att det inte är tillräckligt många elever som lyckas i dag, sade utbildningsminister Jan Björklund (fp) vid regeringens pressträff.

Regeringens lösning stavas hårdare krav, större skillnader mellan studie- och yrkesförberedande program och mer fokus på arbetsmarknadens behov.

1968 avskaffades studentexamen från gymnasiet. Nu återinförs den, i två varianter. För examen från ett högskoleförberedande eller yrkesförberedande program krävs betyget godkänd i minst 90 procent av ämnena. Denna examen kommer att motsvara allmän högskolebehörighet, vilket innebär att även ribban för vidare studier höjs.

Samtidigt höjs kraven för behörighet till högskoleförberedande gymnasieprogram. I dag krävs godkänt i svenska, engelska och matematik. I framtiden ska godkänt betyg krävas i ytterligare nio, totalt tolv, ämnen.

– Den förra regeringen hade inställningen att låga behörighetskrav skapar jämlikhet i utbildningen. Vi har en annan utgångspunkt, behörighetskrav ska säkerställa att elever klarar utbildningen. Annars får man utslagning och det skapar inte jämlikhet.

Björklund vill också reglera vad han kallar ”en vildvuxen flora av kurser och program”, som uppstått till följd av det lokala friutrymmet som med 1990-talets gymnasiereform gav skolorna större möjligheter att anordna egna specialutformade utbildningar.

– För att locka elever byter man ut krävande utbildningar mot lite hippa utbildningar som är balla för stunden men kanske inte har så stort bildningsvärde.

Möjligheten att anordna unika kurser kommer fortfarande att finnas, men dessa måste då godkännas av Skolverket. Björklund ser framför sig att de ska svara mot det lokala näringslivets behov.

– Valfriheten kommer att stramas upp i det nya gymnasiet. Individuella val minskas och lokala kurser avskaffas. Förra året fanns det 8 000 lokala kurser på svenska gymnasier och jag har jättesvårt att tro att det skulle finnas så många divergerande arbetsmarknadsbehov. Vissa av de här håller säkert hög kvalitet, men de flesta har kommit till för att locka elever.

Arbetsmarknadens och näringslivets behov ska över huvud taget få större inflytande över framtidens gymnasieutbildning. Något som tar sig uttryck i mer tid för yrkesämnen och mindre tid för teori på yrkesprogrammen och att försöket med lärlingsutbildning permanentas.

– Hela yrkesutbildningen i Sverige är väldigt skolifierad. Man har visserligen lyssnat på näringslivet inför varje reform, men nu kommer vi på ett helt annat sätt att ge näringslivet och branscher inflytande över yrkesutbildningen.

I Björklunds förslag sades ingenting om vad som ska ske med de elever som inte klarar av kraven för gymnasiebehörighet. Dagens individuella program fungerar dock inte, enligt utbildningsministern, som utlovade kompletterande förslag efter sommaren.

– Tanken har varit att efter vissa kompletteringar ska alla gå ett treårigt program, men vi måste hitta vägar för yrkesintroduktion för dem som inte vill gå i skolan alls.