I en ny intern prognos från Stockholms stad förutspås kostnaden för ekonomiskt bistånd och introduktionsersättning öka med 20 procent under 2009, till en dryg miljard kronor. År 2010 förväntas en ökning på ytterligare 16 procent. Och då är inte kostnader för handläggning eller stadens arbetsmarknadsaktiviteter inräknade.

– Jag befarar en mycket hård tid för arbetslösa stockholmare, säger Karin Rågsjö (v), vice ordförande i socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden.

Nytt för i år är också att majoriteten har lagt kostnaden för ekonomiskt bistånd tillsammans med budgeten för övriga sociala frågor. När kostnaden för biståndet nu ökar befarar Karin Rågsjö att stadsdelarna kommer att tvingas finansiera det med medel från andra sociala verksamheter.

– Därför kommer det att slå hårt mot till exempel utsatta barn och missbrukare. Det kommer också att leda till att biståndsansökningar bedöms hårdare.

Enligt utrednings- och statistikkontoret, USK, som står bakom prognosen, beror den kraftiga ökningen främst på lågkonjunkturen, och på att så många som 90 procent av dem som söker ekonomiskt bistånd inte får ersättning från a-kassa eller alfakassa.

– De har antingen inte varit med i någon a-kassa eller också har de blivit utförsäkrade, berättar Lena Liljeholm som är utredare på USK.

En annan faktor är att många väntas bli av med sin sjukpenning till följd av förändringarna i sjukförsäkringssystemet. Efter 90 dagar ska en sjukskriven pröva andra arbetsuppgifter hos arbetsköparen och efter 180 dagar ska prövningen ske mot arbetsmarknaden i hela landet. Bara de som man bedömer aldrig kommer att kunna ta ett normalt arbete kan få förtidspension efter ett år. Övriga är hänvisade till ekonomiskt bistånd.

– Vi har särskilt tittat på varför människor söker ekonomiskt bistånd. Ofta är det människor som inte har någon annanstans att ta vägen. De är fortfarande sjukskrivna men deras dagar för att få sjukersättning har gått ut, säger Lena Liljeholm.

I vårpropositionen som presenterades i onsdags berömmer Anders Borg regeringen för att ha förstärkt den svenska modellen genom att återupprätta arbetslinjen. Jobbavdraget, förändringen av a-kassan och reformerna inom sjukförsäkringen menar han förstärker drivkrafterna för arbete. I den ska 2,4 miljarder kronor avsättas för fler platser inom jobb- och utvecklingsgarantin i Arbetsförmedlingens regi.

– Vi vet ännu inte exakt vad det kommer att innebära ekonomiskt för Stockholm, eftersom vi har lägre arbetslöshet än många kommuner. Vilka de kommer att suga upp är ovisst, säger Lena Liljeholm.

Karin Rågsjö ger inte mycket för den borgerliga regeringens åtgärder.

– Staten har sparat pengar på bland andra stockholmarna. Nu är det vi som får betala för försämringarna i välfärdssystemen.

Hon menar att majoriteten i Stockholms stad också borde ha varit mer förberedd på lågkonjunkturen. Att staden borde ha satsat på kommunala jobb eftersom arbetslösa ändå kostar kommunen pengar.

– Staden borde inte heller ha sänkt skatten när det saknas 100 miljoner för social verksamhet och satsat mer på utbildningsplatser, anser Karin Rågsjö.

Socialborgarrådet Ulf Kristersson har under tre dagar inte kunnat nås för en kommentar. Men hans borgarrådssekreterare Johan Stuart (m) säger att skattesänkningen i kommunen gjordes för att tydliggöra att det ska löna sig att arbeta. Och att sammanslagning av budgetarna för sociala frågor och ekonomiskt bistånd är något som stadsdelarna själva beslutar om.

– Vi kommer att försöka få folk i arbete genom högre krav på jobbtorgen som alla stadsdelar har tillgång till. Förra året fick 41 procent ett arbete genom dem. Siffran var ännu högre för ungdomarnas särskilda jobbtorg i Kista. Där lyckades 60 procent av dem få arbete genom jobbtorget, säger Johan Stuart.