Hemma på den västindiska ön kommer Harry alltid att vara sonen till hembiträdet, men efter att ha flyttat till Kanada och köpt ett hus vid havet och öppnat en egen firma så förändras hans förutsättningar. Harry anpassar sig i Kanada till den grad att han startar klubben 'Vinprovningsklubben- och allmänna dårskapsklubben för före detta taxiförare'. En klubb som på grund av gamla oförrätter vägrar att dricka viner från det gamla Europa och föredrar viner från Argentina, Chile, Kalifornien eller Australien. Även om Harry i Kanada fastnar under kategorin 'invandrare' så kan han i Kanada förverkliga sina drömmar. När ungdomskärleken Rose kommer till Kanada, tillsammans med sin man för att besöka sin dotter så spelar dessa förändrade förutsättningar stor roll. Den annars mäktige statsåklagaren är i Kanada jämställd Harry, då han blir förbisedd och behandlad som en av alla andra invandrare i Kanada.

Mootto skriver ett färgstarkt levande språk som suger in en, det är nästan så man kan känna hav och fisk och höra ljudet av vågorna som rullar in. Havet är ett återkommande tema i boken och spelar en stor roll, kanske symboliserar det friheten? Frihet innebär att göra vad man vill utan att behöva ta hänsyn sin bakgrund och vad som anses vara rätt och fel.

Att historien utspelar sig dels i dåtid och nutid och visar illustrativt hur att mycket av det förflutna och förlegade som lever kvar i dag. Gamla värderingar finns likt rutmönster och styr människors öden och drömmar, speciellt för Harry och Rose. Det största problemet med romanen annars är att kärlekshistorien inte engagerar. Hur rikt och färgstarkt språket än må vara så kan jag inte förmå mig att till fullo intressera mig för hur allt utvecklar sig för Harry och Rose. På något sätt känns det som att betoningen i boken i vissa fall ligger på fel ställe. Detta är synd för Moottoo skriver annars både fantasifullt och intresseväckande.