Den 19 mars ska socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden i Stockholms stad ta ett beslut i ett inriktningsärende för Enheten för hemlösa. I förslaget drar majoriteten upp riktlinjer för hur enheten ska arbeta i framtiden för att klara sin budget. Enheten har att vänta ett sparbeting på mellan 5 och 10 miljoner kronor.

– Beslutet kommer med största sannolikhet att gå igenom, säger Karin Rågsjö (v), vice ordförande i nämnden.

Hon upprörs över förslagen om att prövningen av hemlösas vårdbehov ska bli mer restriktiv. ”Varje enskilt fall ska följas upp noggrannare och tiden för behandling prövas utifrån individens behov”, står det i förslaget till åtgärdsprogram.

– I klartext betyder det att hemlösa narkomaner inte kan räkna med vård i alla lägen, säger Karin Rågsjö.

Hon påpekar att det handlar om personer som kan ha 20-30 års missbruk bakom sig. Och därmed ett stort och acku-mulerat vårdbehov som de har rätt att få tillgodosett.

Även Claudette Skilving, chef för Enheten för hemlösa, är kritisk till den delen av förslaget.

Hon menar att redan nu görs en omfattande prövning om vad hemlösa kan behöva hjälp med vård, bostad, pengar, och så vidare.

– De som vill förändra sitt liv är vi generösa med, och det måste vi fortsätta kunna vara, säger hon.

Ett annat förslag som Karin Rågsjö vänder sig emot är att den som bor på ett lågtröskelboende, där det initialt inte råder krav på drogfrihet, ska kunna mista sin plats om den avvisar personalens hjälp.

Hon anser att staden istället borde anställa fler boendestödjare, så att den hemlösa kan vänja sig vid att bo i en lägenhet och successivt välja ett drogfritt liv.

– Istället ska de slängas ut till överfyllda härbärgen. Hur ska de kunna sluta med droger om de inte har någonstans att bo? undrar hon.

Men på den punkten har Claudette Skilving gett med sig inför kravet att Enheten för hemlösa ska hålla budgeten. Hon säger att när de måste prioritera, har hemlösa som inte tar emot hjälp hamnat långt ner på listan.

– Det handlar om dem som använder lågtröskelboende som ett härbärge för 30 000 kronor i månaden. Vissa fortsätter att ta droger och begår brott på dagarna medan andra som vill förändra sitt liv står i kö till lågtröskelboenden, säger hon.

Vidare föreslås att de hemlösa ”själva söker alternativa boenden på andrahandsmarknaden, med mera”. För att möjliggöra detta föreslår staden att den hemlösa ska få tillgång till dator, telefon och personal som har god kännedom om bostadsmarknaden.

– Ja, det är ju ett annat piggt förslag när vi har 252 000 i bostadskön och en etta därför kan kosta 10 000 kronor per månad, säger Karin Rågsjö.

Men Claudette Skilving menar att det kan vara en lösning för vissa av de 840 klienter som i dag söker sig till Enheten för hemlösa.

– Det kan vara ett alternativ för dem som är bostadslösa men inte utslagna, och inte vill bo på ett härbärge. Det är ett sätt att lösa den akuta situationen, inte en långsiktig lösning.

Hon efterlyser fler akuta lösningar som billiga hotell, och fler lägenheter som Enheten för hemlösa kan anvisa. Och att tillströmningen av nya hemlösa minskar genom att kranskommunerna tar sitt ansvar för sina hemlösa kommun- invånare.

– Men jag vill markera att alla som behöver hjälp av oss ska få det, samtidigt som jag tror att vi kan hålla budgeten.

FRIA har utan resultat sökt socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) för en kommentar. Kerstin Gustavsson (m), ledamot i socialtjänst- och arbetsmarknadsnämnden, säger att förslagen ska diskuteras i den borgerliga gruppen innan torsdagens nämndsammanträde.

– Därför vill jag inte kommentera ärendet ännu, säger hon.