Fördjupning


Frida Nygård
Fria.Nu

Bergsjöns kulturbärare hoppas slippa flytta ut

- De sparkar ut femhundra medlemmar för att tjugo andra ska komma.
Orden är Aki Kruezis. Han är 17 år och medlem i den romska kulturföreningen Svarta Safirer, som på sex år byggt upp en omfattande verksamhet för barn och ungdomar. Nu riskerar föreningen att bli av med sin lokal, när fler föreningar och en fritidsgård ska flytta in. Barnen kan ju komma till fritidsgården i stället, menar representanter från fritidsförvaltningen.
- Javisst. Men dom ska aldrig tro att en fritidsgård kan ersätta det vi gör för barnen och ungdomarna. Vi ger dem en självkänsla och identitet, vi vill visa att de kan vara stolta över att vara romer, säger Nuri Selim, ordförande i Svarta Safirer.

På Komettorget, ändhållplats för linje sju och elva, cyklar några småkillar fram och tillbaka längs gångbanan upp till husen på Tellusgatan. Septemberluften är behagligt ljum trots att klockan snart är sex. I bageriet på bottenvåningen ligger en stor hög med färdiggräddade brödkakor och väntar på att kunderna ska komma och handla med sig några till middagen.
På Tellusgatan bor 35 romska familjer, har Nuri Selim berättat. De flesta kommer från Balkanområdet och kom hit på grund av kriget i början av 1990-talet.
Den romska kulturföreningen Svarta Safirer bildades efter diskoteksbranden på Backaplan 1998, då tre romska ungdomar omkom. Nuri Selim och de andra i bandet med samma namn som föreningen, ville skapa en meningsfull sysselsättning för romska ungdomar. I dag har föreningen 450 medlemmar, varav nästan alla bor i Bergsjön. De flesta aktiviteter riktar sig till barn och ungdomar mellan 8 och 20 år. Men varje vardag mellan klockan 17 och 22 kommer även många kvinnor till föreningens lokal i Bergsjögården, för att laga mat tillsammans, sy eller bara sitta och umgås. När föreningen funnits ett tag märkte man nämligen, att många av barnens mammor satt hemma sysslolösa på kvällarna, berättar Helen Zekir som ansvarar för kvinnoverksamheten.
- Vi är en trygghet för barn och ungdomar. I stället för att hålla på med dumma grejer så kommer de hit och gör något meningsfullt. Föreningen betyder väldigt mycket för dem, säger Nuri Selim.

Romer har bott i Sverige sedan 1500-talet, men blev erkända som minoritet först 1998. Liksom i de flesta andra länder har romerna blivit konstant förföljda och trakasserade. Ända fram till 1960-talet saknade romer
i Sverig flera grundläggande samhälleliga rättigheter, till exempel rätten att gå i skolan. Romska kvinnor fick heller inte föda barn på svenska sjukhus.
Att romer under lång tid inte haft samhälleliga rättigheter, sätter sina spår även för dagens barn. 2002 gick bara en procent av alla romska barn ut grundskolan med fullständiga betyg, även om det blir bättre för varje år. Keith Palmroth från Romani Studies Institute, tycker inte att det är så konstigt, med tanke på att barnens mor- och farföräldrar faktiskt var förbjudna att gå i skolan.
- Det finns ingen utbildningstradition för romer. När man har varit utestängd så länge tar det mer än en generation att bygga upp en sådan.
Även när det gäller arbete är romer underrepresenterade. Anders Wilhelmsson från Diskrimineringsombudsmannen, berättar att man inte fått in en enda anmälan från en rom som rör diskriminering på arbetsmarknaden. Det är helt enkelt så få som har kontakt med någon arbetsgivare.
- Det tycker jag säger något om deras situation. Av alla grupper finns det ingen som kommer i närheten av romer när det gäller att bli diskriminerade.
Nuri Selim säger att det där inte stämmer för medlemmarna i hans förening. Det är inget problem att få barnen att gå till skolan, och de flesta vuxna är utbildade och har ett yrke. Nuri Selim tycker att synen på romer är hårdare här än i Makedonien, där han kommer ifrån.
- Det var en chock att komma hit och känna den nedvärderande attityden. Vi som kommer från Balkan är starka och företagsamma. Vi är stolta över att vara romer.
I det kommunistiska Jugoslavien skulle alla gå i skolan, utan undantag. I första klass fick alla samma uniform, en röd sjal och en keps. Nuri Selim skrattar åt minnet.

Keith Palmroth, som själv är finsk rom, håller med om att situationen för romer skiljer sig mellan olika samhällen. Även om han aldrig stött på ett samhälle där romer inte är en förtryckt grupp, så finns det grader av underordning. I de före detta kommunistländerna i Östeuropa var många romer till exempel statligt anställda. Samtidigt som Rumänien är ett av de länder där det är svårast att vara rom
i dag.
- Det är större skillnader inom den romska gruppen i många länder. Det finns både extremt fattiga, och de som har det bra. I Sverige är situationen ganska lika för alla romer, menar Keith Palmroth.
I Sverige bor i dag knappt 50 000 romer, om man räknar alla grupper. Av dem är bara cirka 3 000 svenska romer, de flesta har kommit hit på senare år. Många av Svarta Safirers medlemmar arbetar ideellt med att hjälpa nyanlända romer att lära sig hur det svenska samhället fungerar. Det kan vara att skaffa ett id-kort, eller anmäla sina barn till skolan. Saker som myndigheterna missar att hjälpa till med.
Svarta Safirer är en del av Storstadssatsningen, och har fått pengar för att arbeta med integrationsprojekt. I en utställning som under sommaren visats på Bergsjöns bibliotek, presenterades fakta och historia om romers situation. Syftet är att bryta fördomsfulla tankar och rykten hos icke-romer.
- Det finns en del som lever med sagor. De tycker att romer är så exotiska, att vi är så bra på att spela musik och dansa. Vi vill lära dem att den romska kulturen är så mycket mer, säger Nuri Selim.

Christiane Holzvart är chef för fritidsförvaltningen, och den som ansvarar för Bergsjögårdens framtid. Hon menar att Svarta Safirer nog måste räkna med att inte kunna ha en så stor lokal för sin verksamhet. I dag disponerar föreningen 90 kvadratmeter. Då ingår kontor, samlingslokal, replokal och bastu. I framtiden kan få nöja sig med ett styrelserum, och tillgång till replokalen.
- De har en jättestor lokal som det är i dag. Det finns fler föreningar som behöver utrymme. När det blir fritidsgård kan de ändå inte ha några fester där, det är ju rökförbud och så, säger hon.
Christiane Holzvart tror ändå att det nog ska gå att diskutera sig fram till en bra lösning för alla.
Rolf Karlsson arbetar på föreningsrådet i Bergsjön, som har till uppgift att stödja föreningar i området. Han säger att det vore väldigt synd om Svarta Safirer blev tvungna att lämna lokalen.
- De gör ett så viktigt arbete för ungdomarna i området. Det skulle vara mycket tråkigt om de inte kan vara kvar på Bergsjögården. Särskilt eftersom många av deras medlemmar ju bor precis i närheten.
Rolf Karlsson är medveten om utrymmesproblematiken. Men han säger att han förstår om en förening vill ha sin egen lokal.
- Det är en del av vad det innebär att vara en förening. Man vill ha sina egna utrymmen.
I soffan hemma hos Helen Zekir sitter Aki Kruezi och Bajram Berisa. De går mediaprogrammet på Angeredsgymnasiet.
- De har ett eget företag, där de gör hemsidor, berätta om det killar.
Stoltheten går inte att missa i Nuris Selims ögon, det är hans grabbar. Aki Kruezi och Bajram Berisa har varit med sedan föreningen startade. Då var de med i en dansgrupp och lärde sig traditionella romska danser. I dag spelar de i bandet Balkan Boys, och repar en gång i veckan i föreningens lokaler. När de inte repar är de där ändå. Varje dag.
- Det är väl bra att de ska starta en fritidsgård. Men den kommer fem sex år för sent. Och så är det på fel ställe. Ungdomar från andra delar av Bergsjön kommer inte att gå dit, det ligger för långt bort. Den borde ha legat på Rymdtorget, säger Aki Kruezi.
Innan sommaren ordnades ett möte med politiker och representanter från förvaltningen. Över femtio ungdomar kom. Politikerna blev nog lite överraskade av reaktionen, som var mer negativ än de hade väntat sig, säger Aki Kruezi.
- Det kommer inte att funka. De provade i somras under VM. Då fick föreningen inte ha någon verksamhet, för det skulle vara fritidsgård. Men vilka var det som var där? Jo, vi från föreningen. De sparkar ut femhundra medlemmar för att tjugo andra ska komma, säger Aki Kruezi.
Inte heller Helens dotter Teresa Sekir, som leder en dansgrupp i Svarta Safirer tror att fritidsgården kommer att lyckas.
Ändå har ingen något emot fritidsgården i sig, det har funnits fritidsgård i lokalen tidigare, och det har gått att samsas. Det handlar bara om att ha tillgång till egna lokaler.
- Visst kan vi boka lokalen vid behov, men då skulle den ju vara bokad varje dag av oss, säger Helen Zekir.
Nuri Zelim är trött på att behöva lägga så mycket energi för att försvara verksamheten.
- Det är inte för mitt eget höga intresse som jag driver det här, det är för deras skull, säger han och slår ut med armen mot Helens barn.

I Makedonien jobbade Nuri Zelim som byggnadsingenjör. Men han sysslade också med ungdomsverksamhet, musik och amatörteater. Nu jobbar han som lärare på Sandeklevsskolan. Övrig tid lägger han på att spela musik med ungdomarna, träna fotboll med dem, och turnera med bandet Svarta Safirer.
Nuri Selim vill betona att man fått mycket hjälp och stöd från stadsdelen. Han har inget emot beslutsfattarna personligen.
- Det blir bättre och bättre för romer i Sverige. Det finns ju till exempel pengar att söka för romska föreningar. I Makedonien skulle det inte gå att få några pengar till en förening. Men för romer ligger alltid känslan nära till hands att tänka på vad andra tycker om oss. Det kommer av vår historia. Man funderar på, om de tänker på vad gamla rykten säger, om hur romer är.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu