En underhållande parantes från Banks
Vad jag har att vänta mig när jag börjar läsa Melissa Banks andra roman 'Drömstället' vet jag inte riktigt, och inledningen på boken får mig att undra; vad jag har gett mig in på? Språket och tonen är barnslig och jag kämpar för att ta mig vidare. Men det skall faktiskt visa sig att det ändå till stor del var mödan värt.
Även om boken är en parentes så är den underhållande och Banks får mig att undra och leva mig in i huvudpersonen, Sophies, vedermödor (kärleksbetonade, och karriärrelaterade) och livsöde.
Sophie Appelbaum känner redan tidigt att hon inte riktigt passar in. Det börjar tidigt för henne med religiösa tvivel, och genom livet skall hennes ständigt återkommande problem bestå av att på något sätt lyckas att samexistera med omvärlden. Det må vara pojkvänner eller krävande kollegor, Sophie får det i alla fall aldrig att fungera, hur hon än bär dig åt. Sophie är till viss del en antihjälte och jag kan tänka mig att många kommer att charmas av hennes lätt naiva framtoning. Tanken är väl att det så många som möjligt skall känna igen sig i och kunna relatera till henne.
Jag hittade lite senare Banks omtalade debutbok i min källare och läste den också, och så här lite i efterhand har stora jag svårigheter att skilja dem åt. Jag vet inte vilken pojkvän som figurerar i vilken bok, och jag kan nog inte heller riktigt skilja huvudpersonerna från varandra. Men trots detta kan man utlova att den som uppskattade "Flickornas handbok i jakt och fiske" kommer att gilla Drömstället, precis som baksidestexten utlovar.
Drömstället
Författare: Melissa Bank
Förlag: Albert Bonnier

