Det finns ett mycket tydligt samband mellan inkomst och politiska sympatier i Göteborg. I den rikaste stadsdelen Askim med omnejd röstade 72 procent av invånarna borgerligt i kommunvalet, och i Bergsjön och Gunnared, stadsdelarna med lägst inkomster, röstade cirka 73 procent på socialdemokraterna, vänstern eller miljöpartiet. Däremellan radar de andra stadsdelarna upp sig - om inte på ett rakt led så i alla fall på en tydlig kurva: ju högre inkomster, desto fler borgerliga röster.
Det är bara två stadsdelar som tydligt avviker från mönstret: Södra skärgården, SDN Styrsö, är med 63 procent borgerliga röster ovanligt blått, och Kärra-Rödbo med 34 procent borgerliga röster ovanligt röd-grönt för sin inkomstklass.
I fallet Styrsö verkar avvikelsen bero på frikyrkligheten i den sydligaste skärgården. Medan Styrsö, Brännö och Asperö röstade rött, gav drygt 49 procent av invånarna på Vrångö och Donsö sina röster till ett enda borgerligt parti: kristdemokraterna.
I fallet Kärra-Rödbo är det andra faktorer som ligger bakom. Stadsdelen har visserligen en relativt hög medelinkomst, 215 000 kronor om året, men antalet invånare med riktigt hög inkomst är inte särskilt stort, enligt Lennart Nilsson, statsvetare på Göteborgs universitet, GU.
- De har få med riktigt hög eller riktigt låg inkomst, så i den meningen skiljer de sig från till exempel Askim och Älvsborg, säger han.
Förklaringen kan alltså vara att ovanligt många, trots den höga medelinkomsten, befinner sig under en inkomstgräns som skiljer borgerliga från röd-gröna väljare.

Att inkomst och partisympatier hänger ihop är naturligtvis ett tecken på att svenska väljare i hög utsträckning röstar efter klasstillhörighet. Det har vi alltid gjort enligt Maria Oskarson som också är statsvetare på GU. Sverige har den högsta klassröstningen i Europa, även om trenden ända sedan 1960-talet har varit att klasstillhörighetens betydelse minskar.

Klass är dock ett mycket mer komplext begrepp än att man bara kan dela upp folk efter inkomst. I många arbetaryrken är inkomsterna i dag betydligt högre än i många tjänstemannagrupper. Det betyder ändå inte att till exempel högavlönade byggnadsarbetare röstar borgerligt.
- Eftersom klassröstningen avtar röstar alla arbetargrupper mer borgerligt än tidigare, men det är inte entydigt så att de inom högavlönade arbetaryrken röstar mer borgerligt än andra arbetare. Det är inte bara egenintresset som styr, och den fackliga organiseringen spelar också roll.
Ett annat fenomen som gör inkomst till en otillräcklig måttstock för klasstillhörighet är att det i dag finns många arbetslösa akademiker som har mycket låga inkomster och ändå inte kan räknas som arbetare. Det finns också andra faktorer som tydligt påverkar hur vi röstar. Tjänstemän inom privat sektor röstar till exempel borgerligt i mycket högre utsträckning än tjänstemän i offentlig sektor.

En fråga som man kan ställa sig efter valet är om fler arbetare röstade på moderaterna nu när partiet har lanserat sig som 'det nya arbetarpartiet'. Ser man bara till inkomst verkar det ju inte så.
- Det ska bli mycket intressant att analysera det och se vad det har inneburit, men det man kan säga är väl att röstmönster inte bryts så lätt. Den främsta anledningen att vuxna människor röstar på ett parti är att de röstade på det partiet i förra valet, säger Oskarson.
Hon tror också att det finns många olika uppfattningar om vad en arbetare är för något. Medan vetenskapen har sina definitioner av begreppet kanske andra tänker att alla som arbetar är arbetare.
Hur som helst är det i Askim moderaterna, precis som det borgerliga blocket som helhet, fick högst väljarstöd: 47 procent. I Gunnared fick partiet lägst stöd, bara 9,2 procent av rösterna.

Det är tydligt att de mer välbeställda områdena i Göteborg har betydligt högre valdeltagande än de mindre bemedlade. Och när det gäller valdeltagande är det detta som oroar forskarna mest. Ändå är diskussionen om sambandet mellan valdeltagande, befolkningsgrupp och resurser näst intill obefintlig.
Siffrorna för valdeltagandet i Göteborg stannade på 74,6 procent medan snittet för hela landet blev 81,99.
- Ett lägre valdeltagande kan bero på flera saker, men just i Göteborgs fall tror jag att det främst har tre orsaker. Dels har vi många nysvenskar, som är en grupp som generellt har lägre valdeltagande, dels många som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, och sedan handlar det om vad vi kallar för storstadens anonymitet. Det innebär att man röstar inom en social norm, så att om dina grannar och alla du har runt dig röstar så gör du också det - men om du bor i ett område där få röstar så gör du inte heller det. Du kan gömma dig i en storstad på ett sätt som är svårare på landsbygden, menar Maria Oskarson, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Göteborgs snitt blev något lägre än genomsnittet alltså, men detta är inte ovanligt när man tittar på storstäder. Liknande mönster uppvisas i till exempel Malmö som har en liknande social situation som Göteborg. För det är just den sociala situationen och differentieringen i samhället som är den springande punkten och som tydligt speglas i statistiken kring ett val.
- Man kommer över huvud taget ofta långt i att förstå samhället och i detta fall valet genom att titta närmare på sociala bakomliggande indikatorer på varför det blir som det blir, menar Oskarson.

Men det är inte framför allt det generella valdeltagandet som är det mest intressanta utan hur fördelningen av rösterna ser ut. Vi ser på kartan här intill att Älvsborg hade ett valdeltagande på 88 procent medan endast 53 procent av de som bor i Bergsjön valde att rösta i söndags. Det är en differens på 35 procent inom ett relativt litet område. Men detta är inte uppgifter som förvånar forskarna, snarare tvärtom.
- De generella modellerna kring valdeltagande tar fasta på resurser, det vill säga utbildning, inkomst och klass. Ju mer resurser desto högre deltagande är det samband man brukar tala om. De som har mindre får lätt en känsla av otillhörighet, som att valet inte gäller dem och då blir valdeltagandet lägre. De som har mer är ofta mer integrerade i samhället och känner att de har makten att påverka, då blir valdeltagandet högre, säger Oskarson.
I de stadsdelar där befolkningen har högst årsinkomst är valdeltagandet högst. Och det är också där de borgerliga partierna har mest stöd, och i de stadsdelar som har lägst årsinkomst är det vänsterblocket som har mest stöd. Och det är även här vi återfinner det största antalet nysvenskar. Men Oskarson vill inte lägga för mycket vikt vid den gruppen väljare.
- Vi får inte glömma att den etniska aspekten bara är en aspekt av det hela. Det handlar också om socioekonomiska resurser i stort. Många av de områden i Göteborg som har ett lågt deltagande är socioekonomiskt svaga med exempelvis hög arbetslöshet, menar hon, och berättar att svensk politik i väldigt hög utsträckning är uppbyggd kring sociala skiljelinjer, vilket kan förklara varför vi ser de här tendenserna. Vi röstar enligt klass i högre utsträckning än något annat land i Europa.

Trots att tendenserna vi ser lokalt i årets val är tendenser som blir uppenbara vid varje val och som är allmänt kända så är det en stor och svår debatt som ofta förblir i skuggan av politisk retorik och ekonomiska intressen. Maria Oskarson och många med henne skulle vilja öppna debatten för var dessa tendenser leder i längden om inte problemet tas upp på den offentliga dagordningen.
- Valdeltagandet i Göteborg är, som sagt, egentligen inte så mycket lägre än snittet i landet, men det är inte snittet som bekymrar mig utan valdeltagandet kopplat till befolkningsgrupp. Att de bäst bemedlade i samhället är de som ständigt hörs mest resulterar i en snedvridning i representationen och detta är ett allvarligt demokratiskt problem, menar hon.