I en demokrati ska alla få komma till tals, men skolorna ska samtidigt värna om de demokratiska värderingarna och därför vill många inte släppa in partier med odemokratiska åsikter.
På Fässbergsgymnasiet i Mölndal välkomnar gymnasiechefen Annika Vannerberg alla politiska ungdomsförbund som vill hålla bokbord eller liknande om de bara skickar in sitt material till henne i förväg så att hon hinner granska det. Förekommer det främlingsfientligt material eller liknande så får förbundet inte komma. Ett solklart beslut, tycker Vannerberg.
- Om materialet är diskriminerande eller kränkande för en enskild person eller för en grupp så finns det ju redan lagar som förbjuder det så jag förstår inte problemet, säger hon.
Men skulle hon släppa in ett främlingsfientligt parti, till exempel sverigedemokraterna, om de presenterade ett material som hon inte kan ha några invändningar mot?
- Frågan är fullständigt hypotetisk och jag går inte in på den typen av diskussioner, men jag har läst in mig på sverigedemokraterna och jag kan väl säga att jag uppskattar att de inte får så stort utrymme.
Enligt en rundringning som Göteborgs-Posten gjorde i våras skulle två av tre gymnasier neka sverigedemokraterna att sprida sin propaganda på skolområdet, så det är många gymnasiechefer som inte vill ge dem utrymme.

Men Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tycker att resonemanget har brister. Hon menar att man kan fråga sig vem som ska ha rätten att avgöra vilka som ska få komma och till exempel sätta upp bokbord, och vilka som inte ska få det.
- Jag tror att det är en farlig väg. De erfarenheter som finns av förbjuda partier och yrkesförbud et cetera är inte positiv. Det leder till marginalisering och till att partier säger att de är något annat än de är.
Demker menar att i princip alla partier som ställer upp i val bör behandlas lika. Man kan dra en gräns vid öppet nazistiska partier som säger att de vill omintetgöra hela det demokratiska systemet om de kommer till makten men i övrigt bör ingen nekas rättigheter som andra partier får, tycker hon.
Demkers slutsats är dock inte att alla partier ska få fri tillgång till skolområdet, tvärt om.
- Skolan är inte en offentlig plats, det glöms ofta bort. Först och främst är den elevernas och lärarnas arbetsplats. Det gör att partierna inte kan ställa några krav på att få vara i skolan, säger hon. De kan kräva att alla partier behandlas opartiskt men inte att få fri tillgång.
Demker tycker att skolan istället ska integrera partierna i samhällsundervisningen så att eleverna kan ta del av deras förhållningssätt på ett sakligt sätt.
- Då kan man utsätta dem för en kritisk granskning. Det är eleverna som ska ha tillgång till partierna, inte partierna som ska ha tillgång till eleverna, säger Demker.
Hon menar att om partierna blir en del av samhällsundervisningen så finns det inget krav på att alla ska få lika mycket utrymme. Man kan till exempel välja att diskutera etik med kristdemokraterna eller försvarspolitik med moderaterna utan att för den skull känna sig tvungen att bjuda in sverigedemokraterna för att diskutera flyktingpolitik.
- Sverigedemokraterna kan lika lite som något annat parti kräva att just deras frågor ska få stort utrymme i undervisningen, säger hon.

I många fall har skolor använt sig av andra regler för att slippa det besvärliga beslutet att neka något parti att komma in på grund av dess åsikter. Det är till exempel vanligt att bara riksdagspartierna får komma in, eller att man hänvisar till svårigheter att upprätthålla ordningen om främlingsfientliga partier kommer till skolan.
Demker menar att det inte är riktigt renhårigt. Dessutom sitter sverigedemokraterna i kommunfullmäktige på många orter, däribland Mölndal, och då blir det svårt att hävda att de inte är ett tillräckligt viktigt parti. När det gäller ordningsargumentet kan man dessutom fråga sig varför en mycket liten andel av skolans elever som hotar att ställa till med bråk ska få hindra ett parti från att komma om alla andra får det, menar Demker.