På gatorna i bostadsområdet Trädgårdsgärdet i Angered är det märkligt lugnt. Varken barn eller vuxna syns till, gungorna vajar lite för sig själva i vinden.

Inte heller inne på den kooperativa förskolan Grenen syns några tecken på att stadsdelen Gunnared svämmar över av barn som köar till proppfulla förskolor.

– De flesta barnen är ute på promenad idag, förklarar Pia Wiik, som är föreståndare på Grenen sedan sju år tillbaka.

Hon säger att förutsättningarna här i Angered är annorlunda jämfört med i innerstan där många har fria yrken. I det på dagtid så stillsamma Trädgårdsgärdet jobbar nästan alla heltid. Om en anställd på Grenen blir sjuk får Pia kalla in en avlönad vikarie. Föräldrarna har inte tid.

– Dagens föräldrar är så stressade. De har inte längre tid för den kooperativa andan. Man köper hellre tjänster än utför dem själv.

I stadsdelen kommer ungefär hälften av invånarna från ett annat land än Sverige. Något som speglar av sig inne på förskolan.

– Barnen lär känna varandra och varandras familjer, det blir en trygghet. En del familjer med invandrarbakgrund söker sig hit från Gårdssten och Hammarkullen just för att barnen och de som arbetar här pratar svenska. Det finns förskolor som bara har barn från en viss etnicitet, det tycker inte jag är bra, säger Pia Wiik.

På Grenen arbetar Pia tillsammans med sex förskolelärare, en lokalvårdare och en kock. Gott om personal kan tyckas, men tyvärr finns det barn som Grenen inte kan ta emot. I Göteborg får fristående skolor själva betala för speciallärare ifall det skulle behövas. Det utrymmet finns inte i budgeten.

– Kooperativ är inte bra om barnet har speciella behov. På så sätt är vi inte så blandade, säger Pia.

Grenen startades av bostadsbolaget HSB 1992. Den nedersta våningen i ett av de många nybyggda femvåningshusen i området var redan från början tänkt att serva de nyinflyttade barnfamiljer som HSB ville locka till sig. Därmed skiljer sig Grenen från de flesta andra helt föräldraägda kooperativa förskolor i Göteborg. HSB har en ständig medlem i styrelsen och hjälper till med den ekonomiska administrationen.

Föräldrarna fyller ut resten av platserna i styrelsen, sköter driften av skolan och hjälper till där de kan. I styrelsen sitter föräldrarna på tvååriga mandat, hälften byts ut varje år. Ett upplägg som Pia Wiik med sin rutin från olika kooperativ har både bra och mindre bra erfarenheter av.

– Ett kooperativ bygger på engagemanget från medlemmarna. När det är föräldrar med hög ambition i styrelsen märks det direkt, saker blir gjorda. Tyvärr är inte alla föräldrar lika engagerade. De flesta tar ju inte ledigt från jobbet för att hoppa in om någon skulle vara borta.

I köket står kocken Jeanette Möller och skär fisk till dagens lunch. Fiskgratäng med rotfrukter, en ökänd rätt bland skolbarn i Sverige. På Grenen är det däremot ingen som klagar.

– Det är en myt att barn inte gillar fisk, men i stora skolmatsalar blir fisken lätt överkokt. Det blir den inte här!

I väntan på lunchen får barnen gröna äpplen skurna i klyftor. Pia kryssar mellan barnen som sitter på golvet i ett av rummen och ritar. Fotografen tar fram sin kamera och en flicka, en av de äldre, med rosa linne och brunt axellångt hår frågar nyfiket vad vi ska göra. Hon tappar dock snabbt intresset för fotografi.

– Får jag måla, Pia?

Hon går iväg och kommer snart tillbaka med papper och vaxkritor. Hon ska måla en bebis.

På Grenen går 36 barn mellan ett och fem år. De är indelade efter ålder i tre grupper: rumpnissarna de minsta, drakarna mellanbarnen och trollen som är de äldsta. Pia öppnar grinden till ett stort lekrum. Här är ljudnivån plötsligt hög. Bilar och grävskopor i plast dundrar fram genom rummet, pingisbollar studsar mellan höga duplotorn. Promenaden och lugnet verkar vara över för denna gång. I ett försök att kliva över två pojkar i trollålder välter Pia ett av tornen, utan någon större reaktion.

Just nu har förskolan det bra ställt. Bidraget från stadsdelsnämnden grundar sig på två år gamla siffror, och 2007 såg det mesta bra ut i stadsdelen. Värre kommer det bli. Gunnared ska spara 50 miljoner under 2009. Om två år kommer den globala lågkonjunkturen ikapp även förskolan Grenen i Trädgårdsgärdet. Pia säger att hon hellre ökar barngrupperna än varslar personal. Hon hoppas att viljan från föräldrarna ska finnas när det behövs.