Rapporten Är Göteborg en stad att leva, älska och verka i för alla? om
hbt-personers vardag belyser områdena arbetsliv, utbildningsväsende, vård/omsorg/socialtjänst, fritid samt utsatthet/rättväsende. Utredningen bygger på intervjuer med personer som arbetar med hbt-frågor och representanter för diverse instanser i samhället. Det största problemet som framkommer är den allmänna heteronormen och okunskapen som råder i stort i samhället.
- Jag hoppas att rapporten är början på fortsatt arbete med hbt-frågor på högre nivå. De personer som intervjuas har redan tagit steget ut och vågar leva öppet homosexuellt. De talar utifrån personliga reflektioner. Jag undrar vad alla de personer som inte vågar komma ut har att säga. Jag hoppas att de ska få komma till tals också, säger Erica Larsson, ordförande i RFSL Göteborg.

Den 'goa gubbar'-anda som det talas mycket om i rapporten beskrivs som en av de stora orsakerna till att Göteborg är mindre hbt-vänligt än sina storstadskamrater Stockholm och Malmö. Men begreppet tolkas lite olika av deltagarna.
- De så kallade goa gubbarna ser jag som den vita manliga heterosexuella medie-eliten som styr samhällsdebatten. Jag tycker inte att politikerna är de som syns och hörs mest utan det är kvällspress, morgontidningar och lokalradio. De väljer vad som visas och granskas och lägger ribban för normativiteten i samhället, säger Tristan Troby, sociolog och medverkande i rapporten.
Vad säger då de största tidningarna i Göteborg, GP och GT, om att de ses som vit manlig heterosexuell mediaelit och orsaken till den rådande homofobin?
GP:s Carina Söderström svarar att de har en jämställdhetsplan på varje avdelning och att tidningen bedriver dagliga statistikundersökningar för att kolla över- och underrepresentation i tidningen. De har ingen specifik hbt-plan och som all media brottas de med att medelåldern är ganska hög på tidningen.
Jimmy Fredriksson, ledarskribent på GT, tycker att påståendet att de skulle vara en orsak till homofobi verkar ogenomtänkt.
- Vi har till exempel en homosexuell ledarskribent som gärna skriver om hbt-frågor. Visst är det en mansdominerad arbetsplats, men det är ju frågan om det syns i tidningen? säger han.

Rfsl:s Erica Larsson tycker att det främst är politikerna i kommunen som är de goa gubbarna. Hon poängterar att Göran Johansson aldrig sagt någonting positivt om hbt-frågor och att han är den person som är Göteborgs ansikte utåt.
- Mitt mål är att vi lyfter in hbt-frågor på samma sätt som jämställdhetsfrågor har lyfts in i samhällsdebatten. I nuläget känns det som om mångfald är enbart etnicitet för Göran Johansson. Och det är de här gubbarna som sätter normen i samhället och det utesluter automatiskt en hel grupp andra människor, säger Erica Larsson.
En annan sak som enligt rapporten orsakar problem är att nazistiska grupper har varit verksamma här i staden. Allt sedan kriget då Göteborg var ett nazisttillhåll, till i dag då många hatbrott vilar på nazistiska grunder.
Andra förklaringsmodeller i rapporten är att staden har en stark konservativ kristen grund.
- Många homosexuella präster kom ut i samband med att biskop Lars Eckerdahl installerades i Göteborg. Orsaken var att han troligen hade en öppnare syn än sina föregångare, säger Tristan Troby.
Troby förespråkar också att vi ska bli öppnare med att tala om sex generellt. Han hänvisar till att sexualundervisningen i skolorna är borttagen på många skolor. Vissa har fått namnet livskunskap istället för sexualkunskap.
- Den första kontakten unga får med sex är genom porrfilmer. Det är skolornas ansvar att prata om sex och inte avsexualisera sig som de gör nu, säger han.

Anna-Karin Modig som bott i Göteborg sedan 1995 och är öppet homosexuell säger sig dock aldrig ha stött på något problem vare sig i arbetslivet eller i sociala sammanhang.
- Jag kommer från en liten stad så när jag flyttade hit var det som att hela världen var min lekplats. Det enda jag tycker Göteborg saknar är någon form av festival som Stockholms Pridefestival. Jag tror att det behövs mera evenemang här för att homosexuella ska synliggöras och för att det ska vara något vi kommer i kontakt med dagligen, säger hon.
För att Göteborg ska bli en hbt-vänligare stad har mångfaldsenheten satsat mer pengar på utbildning av personal i skolor, förvaltning, bolag och organisationer. Där arbetar de med workshops och värderingsövningar som sedan personalen kan tillämpa på de människor de möter i arbetet.
Göteborgs kommun är även en av pilotkommunerna i ett EU-projekt som heter Under Ytan, där det fokuseras mestadels på utbildning för skolväsendet.
- Anledningen till att jag inte stött på några fördomar i samhället är att jag inte låter mig diskrimineras vare sig som kvinna, flata eller individ. Varför skulle jag? säger Anna-Karin Modig.