Stockholms Universitet har startat en affisch- och informationskampanj mot trakasserier bland studenter. Syftet med kampanjen är att beskriva vad som är diskriminering och var den enskilda studenten kan få hjälp med att göra en anmälan.
Bakgrunden är en nätbaserad enkät som genomfördes under våren 2005, då man frågade om studenten upplevt diskriminering, trakasserier och ojämlik behandling. Undersökningen är dock för liten för att dra några statistiska slutsatser av. Av de 37 000 studenterna vid Stockholms Universitet har dessutom bara 369 svarat, vilket inte utgör ett representativt underlag.
- Men undersökningen har gett en fingervisning om att det råder osäkerhet om vad trakasserier är och var man ska göra en anmälan, säger Moa Almgren, jämlikhetssamordnare på Studentbyrån.
Av respondenterna hade drygt hälften upplevt sig vara utsatta för händelser som kan definieras som trakasserier. Men bara ett femtiotal ansåg att det rörde sig om detta. Och bara en femtedel av de studenter som hade upplevt diskriminering anmälde kränkningarna.

Trakasserierna som studenterna beskrev tog sig uttryck i att deras kompetens hade ifrågasatts, att deras yttranden hade förlöjligats eller att de hade bemötts på annat sätt av lärare än sina studiekamrater. Ibland hade kränkningarna bestått av muntliga skämt eller förlöjligande. Vissa hade bemötts på ett sätt som gjort att de kände sig utanför gemenskapen på institutionen eller fått mindre hjälp och stöd med studierna. Andra hade fått ovälkomna kommentarer eller kränkande bilder. Några hade utsatts för förtal eller elak ryktesspridning. Trakasserierna kom oftast från andra elever, men även från lärare eller handledare.
- Jag tror inte att människor generellt trakasseras mer på högskolan än i arbetslivet. Det är olika på olika högskolor och institutioner liksom det är olika på olika arbetsplatser.

Den vanligaste formen av trakasserier hade samband med personens könstillhörighet och utgjorde hälften av dem som blivit trakasserade. Majoriteten av dem var kvinnor. 29 studenter uppgav att de hade utsatts för sexuella anspelningar gällande kropp, klädsel, utseende eller privatliv. Även tillsynes oskyldiga beröringar hade förekommit och uppfattats som kränkande, liksom ovälkom- na förslag på sexuellt umgänge.
En åttondel av dem som trakasserats upplevde att det hade haft ett samband med deras sexuella läggning. Något fler hade diskriminerats på grund av etisk tillhörighet. Undersökningen visade också att i synnerhet kvinnliga studenter med barn kände sig utsatta för trakasserier av andra studenter.
Varför har ni inte tagit itu med problemen tidigare?
- Lagen har bara fyra år på nacken. På universitetet har vi haft ett växande engagemang för de här frågorna. Under de senaste två åren har vi arbetat med webbsidor, utbildat personal och genomfört undersökningen. Genom kampanjen och andra informationssatsningar hoppas vi nå alla med budskapet.

Enligt lagen om likabehandling av studenter i högskolan är trakasserier ett uppträdande som kränker en students eller en sökandes värdighet i högskolestudierna. Det handlar om trakasserier och ojämlik behandling som grundar sig på kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller funktionshinder.
I de fall någon upplever sig trakasserad har högskolan 'skyldighet att utreda och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier'.
- Vid en anmälan hör vi båda parter. Om det inte går att åtgärda på annat sätt kan vi stänga av den trakasserande studenten. Läraren kan få löneavdrag eller bli omplacerad.
I undersökningen var studenterna anonyma. Därför har man upprättat en handlingsplan för de institutioner som utpekats för att komma tillrätta med missförhållandena. Ett exempel i den är en utbildningsserie som ska genomföras för i första hand personalen.
- Jag tror på utbildning. Ofta beror trakasserierna på omedvetenhet som man kan bearbeta med till exempel värderingsövningar.