Judar, romer, samer, Sverigefinnar och tornedalingar erkändes som minoriteter i samband med att Sverige ratificierade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska språkstadgan om landsdels- eller minoritetsspråk år 2000.

I ramkonventionen betonas rätten att inte diskrimineras. Där slås fast att staten ska främja förutsättningar för minoriteterna att behålla och utveckla sin kultur. Nationella minoriteter ska också ha rätt att använda och lära sig sitt språk och staterna har en skyldighet att erbjuda undervisning i modersmålet och erbjuda lärarutbildning i språket.

Men Sverige har inte levt upp till sina åtaganden enligt konventionen och har fått kritik från Europarådets expertkommitté som granskar efterlevnaden vart tredje år. Vid den senaste granskningen i november 2007 konstaterade man att inte mycket hänt efter den tidigare granskningen. Nu har DO i rapporten Diskriminering av nationella minoriteter i utbildningsväsendet granskat förhållandena för barn ur minoritetsgrupperna i förskolan och grundskolan.

– Det är fortfarande så att barnen kallas ”judejävel” och ”zigenarjävel” på skolgården, säger Heidi Pikkarainen, utredare på DO och författare till rapporten.

Enligt DO och expertkommittén är en av anledningarna till det att minoriteterna framställs negativt och ofullständigt i skolböckerna. Det har även Skolverket konstaterat i sin rapport I enlighet med skolans värdegrund som gjorts av forskaren Harald Rundholm år 2006:

”Böckerna ger en skev bild av nuvarande förhållanden. Till exempel nämns judar vid flera tillfällen i läroböckerna, men endast i samband med förföljelse och massmord. Judiska bidrag till kultur och vetenskap nämns ytterst sällan. Romers, Sverigefinnars eller tornedalingars situation, kultur eller språk behandlas inte alls.”

– Dessutom händer det ofta att den skeva bilden förstärks av läraren i undervisningen. Det beror på att den historiska diskrimineringen av grupperna har lett till att lärare inte har fått relevant information om minoriteterna, säger Heidi Pikkarainen.

Heidi Pikkarainen berättar också att elever på många skolor ännu i dag är förbjudna att tala sitt modersmål på rasterna, trots att det strider mot både lagar och konventioner.

– Det ligger i skolans uppdrag att främja språk och kultur och ge alla barn jämlika förutsättningar till det.

Trots att ramkonventionen och grundskoleförordningen har en tvingande regel att erbjuda modersmålsundervisning är det inte alla barn som får det. Vissa kommuner motarbetar öppet den möjligheten. Många föräldrar har själva fått ordna modersmålslärare trots att det är skolans uppdrag. I många fall har inte den föreslagna läraren ansetts som en ”lämplig lärare”, när kommunen sätter likhetstecken mellan lämplig och behörig.

I verkligheten finns det få behöriga lärare i minoritetsspråken. Både DO och expertrådet är överens om att bristen på dessa lärare är ett akut problem och kräver konkreta satsningar på universitetsutbildning för lärare i minoritetsspråk.

– Om inget sker nu kommer minoritetsspråken att gå förlorade, säger Heidi Pikkarainen.

Sedan år 2006 finns också en särskild lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Enligt lagen ska skolan aktivt främja alla elevers rättigheter och förebygga och förhindra trakasserier på grund av bland annat etnisk tillhörighet. I dag lever skolor och förskolor inte upp till den bilden.

På utbildningsdepartementet berättar man att det pågår en rad satsningar på området. Bland annat ska man ta bort kraven på att det måste finnas minst fem elever i en kommun och ett dagligt umgängesspråk för att få modersmålsundervisning. Skolverket ska också undersöka behovet av undervisningsmaterial i minoritetsspråk. Lärarutbildningsutredningen ska även se över hur bilden av minoriteter förmedlas till lärarstudenter och tillgången till kurser för lärare i modersmål.

Det är svårare att komma åt den skeva bild som förmedlas om minoriteter i skolböcker. En skola väljer själv ut de läromedel som ska användas. Bara vid en skolinspektion kan man se till att olämpliga böcker försvinner som undervisningsmaterial.

– Vi har inget direktiv att granska läromedel generellt. Bara om det vid en skolinspektion framkommer att en skola använder olämpliga böcker kan vi göra något åt problemet, säger Ingegärd Gillborn, chefsjurist på den nya myndigheten Skolinspektionen.

Men det är inget som bekymrar utbildningsdepartementet. En ny generell granskning är inte aktuell ännu efter den som Skolverket gjorde för två år sedan.

– Skolorna måste själva se till att böckerna inte strider mot lagar och annat, säger Anna Neuman, pressekreterare på utbildningsdepartementet.