Jonas Selberg Augustsén är regissören som lämnar Stockholm bakom sig och reser till Norrbotten för att bygga en stuga i en tall, tillsammans med två vänner och en hund. Vi får följa de tre filmarna i bygget, med avsnitt där diverse kunniga människor talar om träd och betydelsen av träd, glesbygden och naturen. En genusvetare, en ärkebiskop, en trendanalytiker och ett par stycken till ger bra spridning i perspektiven, och deras moment ger ett avbrott från den norrländska glesbygden. Utöver detta får vi följa med regissören som träffar sin familj i hembyn, och filmarna i sin arbetsprocess, med filmen väl så mycket som med stugan. Vi får också några episoder av den vardag som stegvis etableras under de tre sommarmånaderna som bygget lägger anspråk på. Till sist, som om allt detta inte var nog, kommer nobelpristagaren Eyvind Johnson in på ett hörn.

Lyckligtvis är det hela tiden intressant och engagerande, och kameran låter oss kommer riktigt nära två av filmskaparna, och hunden. (Fotografen hamnar tyvärr mestadels bakom kameran, men det är nog svårt att undvika.) Miljön gör sig bra på film i stort, men man kan ifrågasätta valet av träd – en fristående tall hade troligtvis fungerat bättre än en omgiven av småskog. Vidare kan nämnas att filmen, åtminstone i mig som har rötter och släkt i en by i det norrländska inlandet, stundvis ger upphov till en nästan smärtsam hemlängtan.

Trädälskaren är en spretig film. Istället för att med en kraftig stam i stugbygget resa sig högt över diskursen och ställa stora grova och storbarriga frågor med de olika inslagen, så börjar den redan tidigt spreta sig tät med småbarriga grenar och fortsätter likadant hela vägen upp. Kort sagt: Det bidde ingen tall, det bidde en gran. Men inget emot granar! Tar man med sig den hem barrar den friskt, lämnandes många olika tankar och infallsvinklar för vidare fundering på vardagsrumsgolvet. Man kunde kanske ha ansat slutgranen lite, klippt ner den från sina sjuttiotre minuter till kanske en timme jämn och gjort sig av med några av de mindre vitala inslagen, men det är mycket möjligt att den då skulle ha tappat sin vildhet, tappat barrdoften… och då kan man lika gärna köpa sig en plastgran.