På sätt och vis är det svårt att tänka sig två mer vitt skilda utställningar. Den ena en avslappnad och ganska anspråkslös utställning, ett halvdussin fotografier och ett ljudkollage av två konstnärer på ett litet konstnärsdrivet galleri; den andra rymmer ett drygt tjog internationella tungviktare på landets tyngsta konstinstitution.

I dag lördag öppnar Tid & plats: Los Angeles 1957–1968 på Moderna museet i Stockholm med namn som Ed Ruscha, Judy Chicago och David Hockney. I morgon söndag avslutas Maria Magnussons och Linus Winstams utställning Where the air starts to clear of smog and true heaven begins på Blot.

I båda utställningarna är motiven hämtade från LA, efter New York den mest mytomspunna platsen i USA. Jag har aldrig varit där, men jag har ändå många och starka bilder från staden, bilder som jag hämtat från filmer jag sett, deckare jag läst och musik jag lyssnat på. Sunset Boulevard, Venice Beach, Compton. På Moderna ligger fokus med få undantag på stadens glassigare sida och på dess roll som kreativt centrum för amerikansk bildkultur.

På Blot framträder ett schabbigare LA, ett mindre putsat och ansat, där natur tränger sig på och spränger sig fram överallt. Glamouren finns – men på avstånd och skymtad i förbifarten. Det andas mer Dashiell Hammet och James Ellroy än Pacific Palisades och Beverly Hills. Ni borde se båda utställningarna, men Tid & plats: Los Angeles 1957–1968 håller på ända fram till början av januari. Så skippa Moderna den här helgen och passa istället på att besöka Blot.

Blot ligger på Ynglingagatan 27. Öppet lör–sön kl 11–17. Modernas utställning Tid & plats: Los Angeles 1957–1968 kan läsas i Maria Knutsen-Öys recension nästa vecka.