Många har i veckan reagerat på Hanne Kjöllers ifrågasättande av Megafonens trovärdighet och politiska agenda (DN 4/6). Som konstvetare med inriktning på graffiti och gatukonst så uppskattar jag att vissa också reagerat på DN:s bildillustration – ett foto på en Banksy-parafras från Megafonens kontor. DN:s bildtext löd: ”En stenkastare som slänger blommor. Trovärdigt?”

I ett av de vassaste inläggen belyser Alejandro Leiva Wenger den logiska problematiken på följande sätt: "Få se nu. En 'stenkastare' som kastar blommor är visserligen inte en stenkastare. Men kanske? Och blommor står vanligtvis för fred och kärlek, inte våld." (ETC Stockholm 5/6)

Men ett minst lika stort problem, om än på en annan nivå, är att Banksys blomsterbukettskastare sannolikt är en av de senaste årens mest reproducerade och parafraserade bilder. Banksy började göra motivet som stencil runt millennieskiftet. Sedan dess har bilden fått fötter och återfinns i en rad olika sammanhang. Banksy använder den själv som omslag till sin bok Wall and Piece från 2005, där får bilden för övrigt får illustrera en berättelse om civilkurage i Ceausescus Rumänien.

Bilden återfinns förvisso ibland i en politisk vänsterkontext, av den typ som Kjöller antagligen uppfattar som revolutionsromantisk. Men i dag används den ändå oftare som en cool paradox eller rolig bild – som en inredningsdetalj, på kaffekoppar och t-shirts.

Det brittiska heminredningsföretaget Broomsticker säljer motivet i en rad olika storlekar (från 9.99 pund och med möjlighet att välja mellan blomsterkast åt vänster respektive höger) och konstaterar i försäljningsmaterialet att mannen som håller blommorna har ett militant utseende men kastar blommor istället för granater. De menar (fritt översatt) att "Banksys blomsterkastare kräver ett slut på de grymheter som i krigets namn begås här i världen. Blommorna är fredsbringande och när de kastas kommer de att spridas och skapa fred. Detta är grundtanken bakom målningen. Banksys blomsterkastare har parafraserats många gånger och är ett ytterst populärt verk."

När DN:s ledarredaktion använder denna bild som illustration till ett resonemang om påstådd revolutionsromantik framstår det inte främst som felaktigt eller försåtligt utan snarare som okunnigt och genant.

När man dessutom förser den med bildtexten ”En stenkastare som slänger blommor. Trovärdigt?” så landar det på ungefär samma kulturella bildningsnivå som om man hade publicerat Picassos fredsduva från kalla kriget med bildtexten "En vit duva som bringar fred. Trovärdigt?"

Fotnot: DN har tagit bort bilden och bildtexten från artikeln på sin hemsida.