Men Stina ville bygga en lada. Lånade ut kon till Hanna och Mikael mot timmerstockar och mjölk och löfte om kalvar. Men, ack, kon blev sjuk och mjölken sina’ och ingen kalv blev det. Och timmerstockarna levererades inte färdigt så ladan blev utan tak, och Nils vart en ko skyldig till Per, fast han inte hade någon frisk ko och Per blev olycklig… Och då trädde Georg W in.

Känner ni igen bankkrisen? Jag tänkte väl det. Egentligen är det inte konstigt att lån inte har pålitlig täckning. Det är storskaligheten, hejdlösheten, och den ogenomskådliga väv av lån av och till olika aktörer som är det nya. Det går knappt att finna en skyldig. Faller en faller alla. Man kan ge sig tusan på att folk har gett sig själva lån, utan att ha en aning om det. Och det är ingen ko det handlar om, inte ens en ko på isen. Det handlar om tusentals miljarder kronor!

Vad driver denna karusell? Alla kreativa entreprenörer som driver vår utveckling framåt och som behöver investeringskapital? Eller är det snikenheten, den rikes dröm att bli än rikare? Allas dröm att få det bättre, både svältande och välnärd. Bättre, finare, större, mera, rikare.

Bankkriser kommer som ett brev på posten. För om alla ska bli rikare på varandras bekostnad och på naturens, blir det brist på resurser – och rikedomen ett luftskott.

Många har siat om att det internationella finansiella systemet slutgiltigt kommer att krascha. Kanske en önskedröm från sextiotalet. Kanske är det det som händer? Kanske är det bara varningssignaler? Vi bör inte lita på det. Kapitalismen har sina gränser men också sina metoder. Nu försöker en republikansk regering i USA ta till skattebetalares medel för att täppa till det sjunkande fartygets största hål. Säkert finner man en ”statsionalism”, med nya grepp. Inte socialistisk för att fördela resurser från rika till alla, utan en motsatt, för att fördela än mer från de fattiga till de rika.

Kan ett sådant samhälle fungera? Kanske med avlyssning, med antiterroristlagar, där ju var och en som ifrågasätter själva konceptet är en potentiell terrorist och alltså rättslös. Nu ropas det efter ett internationellt organ för att styra upp kapitalets framfart. Ett organ som alltså är mäktigt nog att agera i denna skala. Vem vill ha en sådan storebror? Han kommer att se dig!

Vad kan vi göra åt allt detta? Utvecklingen verkar vara snarlik i Sverige. Kan vi stoppa den, eller dras vår lilla skuta med i malströmmen? Jag har egentligen inga bra svar. Stoppa pengar i madrassen är inte så fyndigt, inflationen kan snabbt slå till, så är de borta. Kanske ska vi skaffa oss en endaste ko, vårda den, mjölka den och dela mjölken med alla som det räcker till. (Jag hoppas att mina veganska vänner inte tar min liknelse för bokstavligt.)