Fria Tidningen

Räfvarna följer sina galna infall

De började som gatumusiker. Nu huserar Räfvarna istället i ett skjul. Publikkontakt och energi har stått i centrum från första början hos Räfven.

Galet, energiskt och intensivt är stående ord när Räfvens musik ska beskrivas. En del av förklaringen ligger i att de började som renodlade gatumusikanter. De gyckelinspirerade framträdandena med höga hopp och musiker som klättrar över varandra ökar på vettlösheten.

Bandet har aldrig haft som mål att stå på scen eller bli berömda. De har inte heller haft några anspråk på att bli inne, vara snygga eller aktuella.

Loke Nyberg tycker att det är ganska förvirrande att Räfven har fått en så stor publik.

– Vi misstänker att de driver med oss, egentligen är det en lynchmobb, gissar han.

Samtidigt tror han att det kan vara förklaringen. Publiken känner att bandet gör vad de själva vill, och att det smittar.

– Det blir en magisk laddning på scenen. Vi fuldansar fast vi egentligen inte har en aning om hur man gör för att dansa. Ljudbilden är massiv, den virvlar och blir punkig med alla instrument.

I grunden ligger en vilja att följa alla infall. De bjuder gärna upp gästartister på scen, allt från fulla norrmän på trombon till poesiuppläsning. Att bandet gick från progg och fredssånger till folkmusik, klezmer och djurtexter var också en ingivelse.

– Johan Dahlkvist gick en dragspelskurs på ABF och fick några klezmerlåtar i läxa. Vi tyckte att det lät festligt och fortsatte med det. Steget till folkmusik från balkan är inte så långt. Det är ungefär samma skalor, berättar Loke.

Bandets inställning till hur musik ska framföras syns också väl när de själva får hålla i trådarna. Den 30 augusti anordnade de Räfvarnas Afton i Kajskjul 8. Hela åttamannaorkestern intog scenen och blev väldigt nöjda med resultatet.

– Spelningen blev bättre än förväntat. Vi har många sidoprojekt och när vi spelar live är det sällan alla är med. Kanske blev det lite kort tid för oss att spela, säger Loke och lovar att de ska försöka få det mer sammanhängande nästa gång.

Nästa gång är redan den 26 september. Då slår de åter upp portarna till Räfvarnas Afton del två, med tivoli, vilddjur, porslinskross, spådam och ljugarbänk. Men Loke hoppas slippa pajkastningen.

– Den där grädden, den luktade verkligen spya. Det gick inte att tvätta bort från ansiktet.

Loke berättar att de blev inspirerade av den gamla stilen i Kajskjul 8, att de kände sig nostalgiska över tid de själva inte minns. Så fick de idén till en 30-tals marknad.

– Vanliga krogar i Göteborg är bara öl, hög musik och dans. Det finns ingen fantasi. Vuxna vill också leka, särskilt om de är lite fulla, säger Loke.

Hur Räfvens musikaliska framtid ser ut är ovisst. Hittills har inget förslag från någon medlem röstats ner.

Allt kan testas. Efter att ha givit ut en liveplatta och en studioskiva vill bandet som aldrig upprepar sig testa något nytt.

– Vi har diskuterat digital prenumeration, dela ut hand kameror till publiken och klippa ihop deras filmer, släppa en dokumentär eller göra musikvideos. Någon form av ny musik kommer ut under våren 2009.

Mer sång och text kan vara att vänta då ingen i gruppen har något emot att skråla loss.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu