Det var i december år 2000 som Niclas Persson och en kompis åkte till Hamburg för att gå på julmarknad. På kvällen gick de till en pub. Där blev Niclas drogad och misshandlad, själv har han inga minnen från den kvällen.

– Misshandeln gav Niclas svåra hjärnskador, berättar Ulla Persson. Han har förlorat förmågan att kommunicera, nu är han helt beroende av andra.

Niclas sitter i en fåtölj i sin lägenhet i ett boende med särskild service. Ulla ser på honom med tårar i ögonen.

– Det är svårt att förstå omfattningen av det hela. Han kan röra armar och ben, men inte äta själv, inte resa sig, han kan inte göra någonting.

I efterhand har Ulla fått veta att polisen i Hamburg hittade Niclas och trodde att han var full, de tog honom till svenska sjömanskyrkan. Där insåg man allvaret och förde honom till sjukhus. Ulla var i Mexiko, men hon åkte till Hamburg så fort hon fått veta vad som hänt. Då låg Niclas nedsövd.

– Efter en vecka blev det komplikationer, man var tvungen att lyfta skallbenet för att hjärnan svullnade. Vid flera tillfällen var det kritiskt.

Det tog tre månader innan Niclas kunde återvända till Sverige i ambulansflyg.

I lägenheten där han bor nu finns flera inredningsdetaljer som han tillverkade innan Tysklandsresan. På byrån står foton på hans vänner, familj och före detta sambo.

– Niclas gillade mode och design. Han jobbade som snickare och skulle vidareutbilda sig inom inredning.

Niclas blir upprörd av att höra om det som hänt tidigare och det är stundvis svårt för Ulla att få fram orden.

– Ingen kan förstå som inte varit med om det. Hur svårt det är och hur många som drabbas. Niclas har en yngre bror, han har ju på sett och vis förlorat sin storebror. Och alla vänner som försökte hålla kontakten i början…

För att träffa andra i samma situation gick Ulla med i Hjärnkraft, en förening för personer med hjärnskador och deras närstående. Nu är hon ordförande i Göteborgs lokalförening och det är deltagandet där som får henne att orka vidare, säger hon.

Under hösten kommer Hjärnkraft att genomföra en kampanj för att uppmärksamma våldets konsekvenser. Lars Claesson som är projektledare berättar att de kommer åka till skolor och visa skillnaden mellan våld på film och i verkligheten.

– I filmen reser sig den slagne som om ingenting har hänt, säger han. Men hjärnan är oersättlig, allt vi gör och tänker utgår från hjärnan. Det räcker med en spark, ett slag. Sedan kan hela livet vara förstört.

– De som gör sånt här skulle tvingas se konsekvenserna, säger Ulla Persson.

– Ingen normalt fungerande människa kan sparka eller slå någon i huvudet. De behöver hjälp. Jag kan aldrig acceptera våldet eller det som hänt Niclas.