Det eldas och det svettas, skrattas och trummas, glädje suddar ut en grå himmel. Från mat, poesi, workshops, teater, och organisationer springer barn i en enda yra till lekplatsens stora klätter-nät, lianer och gungor. Vuxna leker med elden. Festivalen tar på sig frågor om vår framtid; en annan värld är möjlig, räntefria banker och världsfattigdom och sopsortering. Publiken har blonda dreads och barnen hörselskydd.

Emma Ströde och Naomi Clark har precis dansat folkdans.

-Människor slappnar av här. Under den stereotypa estetiken finns värme och kärlek och en långsiktigare omtanke, säger Emma. Naomi, och tillägger:

-Jag hade min egna samtida stil på dansgolvet och jag har inte skrattat så här på evigheter.

Författaren Lasse Berg gav en varm föreläsning ur sin bok "Gryning över Kalahari-öknen." Han har sedan 60-talet sökt efter människans

sanna natur. I Kalahari-öknen fann han utöver en hemkänsla, som spreds ända ner i

generna, Bushman-folket. De är ett av cirka 1000 nu levande ursprungsfolk. De lever som samlare.

Arbetsdagen är cirka 2-3 timmar och deras sociala kultur är överlägsen vår med sina cirka 100000 år gamla rötter.

De skrattar oavbrutet. Det som mött världens antropologer och forskare är deras enorma lycka och förmåga att överleva genom att hålla sams, och det genom prat.

Lasse fick följa fyra kvinnor och översättningen visade fyra parallella samtidigt pågående historier spetsade med sexuella undertoner. Samtalet och skrattet blir ett sätt att lösa upp spänningar och stärka gemenskapen.

Hjärnans utvecklingen gav kommunikationen och empatin. När människan relaterar till sin omgivning kommer tolkningar och metaforer och så berättelserna.

Pia Fries, berättade sagor under festivalen och är annars lärare.

- Jag är den sista länken mellan de gamla som levt utan el, bil, TV och som brukat jorden. Jag ser kunskap dö. Vi är helt i klorna på det nya och vad gör en här festivalen egentligen?

Reaggabandet Glesbygd´n uppmanade publiken med hjälp av el att protestera mot uran och deras textrad "tomma ord och ingen som lyssnar" är det vi alla sitter fast i. Vi kallar detta urkult men kör samma djälva race. Vi borde stänga av elen och ta steget upp på stora scenen och visa att vi kan få taket att lyfta utan den.

Vad tar festivalen med sig in i vardagens nådlöshelt. När en fest vid ett elkraftverk i norrland tystnat.

Hur ska vi kunna ta klivet mot en annan rikting i det riktiga livet?

Vi lämnade urkult via en verklig gröna vågen by från 70-talet i Skogsnäs några mil därifrån och träffade Gun och Eskil. De berättade något viktig jag aldrig fått veta. Barn måste inte alls gå i skolan. Skollagen säger att undervisning kan ske till exempel med hemundervisning.

ROHUS (riksorgisationerna för hemundervisning i Sverige) vill att folk ska få veta detta.

- Vi vill inte jaga upp våra barn på morgonen till att likriktas. Skolning skapar lättledda barn som inte tror att man får. Dom mår dåligt och tycker inte om systemet. Djur som tappat sin glädje kan inte sköta om sina

ungar. Vuxna måste få en chans att känna barnens känslor. De söker kontakt med sin oro men de vuxna finns inte där.Vi har har inget att förhålla oss till.

Det svåraste vi ser idag är relationen mellan man och kvinna. Förr fanns den äldre generationen som stöttade och visade omhändertagande. Den generationen har tagits bort.

Dagens stressade föräldrar sätter barnen framför TV´n.

Vilken berättelse råder idag. Hur sker vår kommunikation ut. Vilket samhälle vill vi rista in i barnen.