Orealistisk vision om den drogfria generationen
Den allra största delen av det alkoholförebyggande arbetet i Västra Götalandsregionen riktas mot barn och ungdomar. Det är dumt, enligt författarna till en utvärdering av regionens satsningar.
- Kanske har en allt för stor del riktats mot barn och ungdom. Det finns väl en tanke om att skapa en nyktrare generation men frågan är om det går, säger Per Blanck vid socialmedicinska institutionen på Göteborgs universitet.
Blanck är en av författarna till rapporten En bra början som är en utvärdering av det alkohol- och drogskadeförebyggande arbetet som skett i regionen mellan åren 2003 och 2005.
Tidigare studier har visat att det är svårt att övertala ungdomar att dricka mindre, men ändå läggs pengarna till största delen där. Istället borde man satsa mer på åtgärder som reglerar utbudet, enligt rapporten.
- Man kan jämföra med arbetet för att motverka tobaksanvändning, där man till exempel har förbjudit rökning på krogen. Det är ju alldeles uppenbart att det fungerar bättre att påverka utbudet, säger Blanck.
Blanck och medförfattaren Fredrik Spak menar inte att det är just ungdomar som är svåra att påverka, utan att det generellt är svårt att övertala människor att sluta dricka. Däremot kan kampanjer riktade till föräldrar för att få dem att inte köpa ut alkohol till sina barn fungera.
- Det är ju faktiskt en åtgärd som reglerar utbudet, säger Blanck.
Blanck och Spak tycker också att man ofta saknar realistiska mål
i arbetet.
- Vi har tittat på alkohol- och drogpolitiska handlingsprogram. Ofta har man som vision att ungdomar under 18 år inte ska dricka alls, och det skapar kanske onödig frustration. Det är ju så att omkring 85-90 procent av gymnasieungdomarna är alkoholkonsumenter. Så det är ett stort trappsteg mellan de resurser man har och de mål man har, säger Blanck.
Så länge resurserna förblir små borde de också koncentreras på några få områden istället för att pytsas ut på många olika verksamheter, enligt rapporten. Blanck nämner trafiknykterhet, primärvården, arbetslivet och att påverka föräldrar som områden som skulle kunna prioriteras.
I övrigt har Blanck och Spak kommit fram till att arbetet har fungerat bra på många sätt. Bland annat har redan befintliga nätverk och föreningar utnyttjats bra, varje kommun har fått en kontaktperson som har samordnat verksamheten och det märks att aktiviteten ökat under utvärderingsperioden.
Perioden är dock alldeles för kort för att det ska gå att avgöra vilka effekter arbetet verkligen har haft på alkohol- och drogkonsumtionen.
