En av mina vänner blev i dagarna ombedd att uppvisa utdrag ur brottsregistret för att få möjlighet till förlängd anställning. Att den gällde anställning som försäljare och inte en tjänst för uppdrag i riksdagen bör kanske tilläggas. Trots att han kände sig misstrodd och illa till mods ordnade vännen ett utdrag och överlämnade det till sin arbetsköpare. Nu hade han heller ingen prick i registret och alltså ingenting att oroa sig för ur den aspekten. Han fick förlängd anställning och chefen blev samma trevliga prick som han varit innan det jobbiga samtalet. Värre hade det varit om det faktiskt funnits brott registrerade. Osäkert om han hade fått behålla jobbet och heller ingen möjlighet att begära ett nytt utdrag på ett år.

Den som inte finns med i registret kan uppleva den här sortens ”trygghetskontroll” som någonting positivt. Man finner helt enkelt trygghet i att arbeta på ett företag där man sållar agnarna från vetet. Där det bara arbetar hederliga människor. Det finns andra som upplever kravet på utdrag som lite obehagligt då de känner sig ifrågasatta. Värre är det för den som faktiskt finns registrerad.

I brottsregistret finns uppgifter om böter lagrade i fem år. Brott med allvarligare påföljd än böter finns registrerade i tio år. Förra året begärde 86 838 privatpersoner utdrag ur brottsregistret. År 2002 var siffrorna betydligt lägre, med 38 620 utdrag.

Att man finns registrerad innebär att man vid någon tidpunkt begått ett brott och sedan fått sitt straff. Oavsett om det rör sig om ett tillfälligt ungdomsbrott som lett till böter eller om det handlar om ett grövre brott som man suttit av tid för är man enligt praxis inte längre kriminell när brottet sonats.

Den som en gång varit kriminell ges genom detta system ingen rättvis chans att återanpassa sig till samhället. Efter att ha sett ett utdrag ur belastningsregistret kan arbetsköparen välja att inte anställa om det finns anmärkningar.

Att vi går med på att lämna utdrag till arbetsköparen bidrar till att arbetsköparen kan utöva sin makt på ett sätt som inte är acceptabelt. Det är en fräck form av dubbelbestraffning. Som före detta kriminell är det inte särskilt troligt att man lämnar ett utdrag – mer troligt är att man inte ens söker tjänsten. Man hindras att lämna ett tvivelaktigt förflutet bakom sig och att få in en fot på arbetsmarknaden. Dessutom finns risken att en del återfaller i kriminalitet om de inte kan få anställning på laglig väg. Och makthavare ges ytterligare möjlighet att utöka sitt nät av kontroll och övervakning.

Det är alltför lätt att tänka att ett jobb är ett jobb och ”jag har ju inget att dölja, klart jag kan visa utdrag”. I den bästa av världar borde vi alla vägra att ställa upp på den här sortens integritetskränkande behandling och sätta åtminstone en käpp i hjulet på makthavarnas planer på ”trygghetssamhället”.