Fria.Nu

”Samefrågan har gjort att Sverige har förlorat sitt anseende”

Samer i Sverige saknar rättigheter som många andra ursprungsfolk har. Regeringen har tvekat att skriva under den internationella konvention som reglerar ursprungsfolks rättigheter och som funnits sedan 1989. Det har lett till onödiga spänningar mellan samer och andra svenskar, och att vi tappat vårt anseende som moralisk supermakt som gått i bräschen för mänskliga rättigheter. Det menar Peter Johansson, som skrivit en avhandling i ämnet.

Det började med en tågluff i Kanada då Peter Johansson ville diskutera konflikten mellan indianer och den kanadensiska staten. Men de han träffade under resan visste inte så mycket om de kanadensiska indianerna. Istället ville de diskutera de svenska samerna som diskriminerades i Sverige.

– Det var en märklig upplevelse, att de visste mer om svenska samer än jag och vice versa, trots att det är en hel ocean oss emellan, säger Peter Johansson.

I dag är Peter Johansson doktorand i freds- och utvecklingsforskning vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet, och aktuell med avhandlingen Samerna – ett ursprungsfolk eller en minoritet? En studie av svensk samepolitik 1986-2005 som det tagit sex år att färdigställa.

– Sverige har haft lättare att anpassa sig till det skydd som tillkommer nationella minoriteter än till det skydd som urfolk bör ha enligt internationella normer.

Sverige har ställt sig bakom en rad konventioner och deklarationer till skydd för personer som tillhör nationella, etniska, religiösa och språkliga minoriteter. Det har gett minoriteter ett språkligt, kulturellt och religiöst skydd och förespråkar positiv särbehandling för att tillgodose minoriteters rättigheter.

Men Sverige har ännu inte skrivit under ILO:s (FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor) konvention nummer 169 om ursprungsfolkens rättigheter – som utöver minoritetsrätten även ger rätt till land och naturresurser i de områden de har förfogat över. Länder som ratificerar ILO 169 förbinder sig att ge ursprungsfolk rätt till självbestämmande; rätt att bestämma över vilken politisk status de ska ha, om de ska vara självstyrande eller bilda en stat.

– Men i praktiken finns det hinder med att bilda nya stater enligt en mängd FN-dokument. Självbestämmande är mer en symbolisk rättighet för att ursprungsfolk inte ska underordna sig majoritetsbefolkningen.

Den svenska regeringen erkände samerna som urfolk 1977. Detta erkännande gav samerna en särställning gentemot andra minoriteter i Sverige. Samerna fick vissa begränsade rättigheter, kopplade till traditionellt samiska näringar som slöjd, jakt och fiske. Men dessa rättigheter lever inte ens upp till de minimikrav som gäller för den internationella ursprungsrätten.

När ILO 169 kom 1989 uppmanade Sverige andra länder att ratificera konventionen. Först på plan var Norge, som liksom Sverige gett samerna bruksrätt i sina områden.

– Sverige däremot ansåg att den svenska lagstiftningen inte stämde överens med konventionens krav.

ILO 169 ersatte en annan konvention från 1957, som visserligen ökade ursprungsbefolkningars rättigheter men som också syftade till assimilering, vilket ursprungsfolk vände sig emot. Många, inklusive de svenska samerna, var mycket aktiva och pådrivande vid arbetet med den nya konventionen.

– Redan 1986 ville Sverige införa bruksrätt istället för äganderätt i konventionen, men många ansåg att det skulle innebära en försvagning.

Hade det skett, kanske Sverige skulle ha ratificerat ILO 169. Istället tillsatte man Samerättsutredningen som verkade 1986–1990. Där spekulerade man om samerna är att betrakta som en minoritet eller ett folk. Som etnisk minoritet skulle de få individuella rättigheter till språk, kultur och religion. Som folk skulle de ha kollektiv rätt till självbestämmande enligt ILO 169. Slutsatsen blev att ”Samerna i Sverige utgör förmodligen ej ett folk i konventionens mening”.

Men denna slutsats innebar också ett politiskt dilemma. Sverige hade ju redan erkänt samerna som ett urfolk. Det löste man genom att vidga begreppet kultur i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter till att också inkludera de materiella förutsättningarna för kulturen.

– På detta sätt blev samerna en ”minoritet de luxe”.

I dag har 19 länder ratificerat ILO 169, men Sverige tvekar fortfarande. Efter internationell kritik tillsattes 1997 en ILO-utredning av Sveriges agerande. I betänkandet, som kom 1999, sades att innan en ratificering kan ske måste det utredas vilka landområden som ska betraktas som traditionellt samiska och hur lagstiftning ska ändras för att tillgodose samernas markrättigheter.

– ILO-utredningen föreslog att konventionen skulle ratificeras inom fem år, men den tiden skjuts framåt varje år.

Peter Johansson säger att miljöpartiet hela tiden varit för en omedelbar ratificering av konventionen och att folkpartiet har sällat sig till den åsikten. Kristdemokrater, vänsterpartister, centerpartister och socialdemokrater har varit mer vacklande. Moderaterna är motståndare eftersom äganderätten är en hörnsten i den liberala demokratin.

– Ett exempel är när de införde allmän småviltsjakt i samiska områden 1993. Det hade aldrig kunnat ske om Sverige ratificerat ILO 169, säger Peter Johansson.

Han berättar att för regeringen är den stora nöten att knäcka frågan om landrättigheter.

– Problemet är att skogsägare, markägare och gruvbolag har samma intresse för områdena.

Men vad skulle egentligen hända om Sverige ratificerade ILO-konventionen redan i dag? Peter Johansson menar att även om samernas landrättigheter stärks och om de fick självbestämmande skulle det inte innebära att samerna skulle vilja bilda en egen stat. Han tror heller inte att en ratificering innebär några omfattande inskränkningar på statens förvaltning av markerna ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen. Men en ratificering kommer att inskränka på hur andra aktörer inom renbetesområdena kan agera. Han tror inte heller att det innebär förbud mot skogsnäring eller andra näringar i norra Sverige.

– Däremot kommer det att krävas mer samråd med samerna och andra aktörer.

Peter Johansson säger också att Sveriges förhalning av en ratificering har ökat spänningen mellan samerna och andra aktörer. Många känner sig hotade när de inte vet vad konventionen innebär. Det har lett till lokala konflikter kring samernas rättigheter.

– Det finns föreställningar om att samerna kommer att äga en tredjedel av landet och att andra inte tillåts att fiska eller plocka bär. Många känner sin existens hotad och det har staten inte brytt sig om.

Att ytterligare förhala ratificeringen har redan lett till att Sverige som moralisk supermakt som går i bräschen för mänskliga rättigheter internationellt inte längre är trovärdig, menar Peter Johansson. Sverige måste leva som vi lär för att inte förlora trovärdighet och inflytande internationellt. Och det har redan hänt, berättar han.

– När Sverige kritiserade apartheid-regimen i Sydafrika, undrade de hur vi har det med de svenska samerna.

Fakta: 

ILO, FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, har arbetat fram ILO 169 som ska stärka urbefolkningars ställning i världen.

Den innebär bland annat att:

Assimilering ska undanröjas. Urfolket ska få kontroll över egna institutioner, livsstil och ekonomisk utveckling.

Ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor ska erkännas.

Ursprungsfolken ska ha rätt till naturtillgångar på denna mark.

Utbildningen ska vara jämställd den övriga befolkningens och även omfatta deras historia, kunskaper och teknik, värdesystem och andra sociala ekonomiska och kulturella strävanden.

Regeringen ska ha ansvar för att skydda ursprungsfolkens rättigheter och garantera respekt för deras integritet.

Regeringen ska samråda ifråga om lagstiftning och andra åtgärder som direkt berör dem.

Traditionell rättsskipning bland medlemmar av ursprungsfolket ska respekteras.

Åtgärder ska vidtas för att undanröja eventuella fördomar mot folket.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Jag hoppas att jag kan vara en förebild”

Hon är det första kvinnliga kommunalrådet i Åsele. Och det yngsta. Linnéa Lindbergbrinner för landsbygdsfrågor med fokus på att ge ungdomar inflytande och mod att våga stanna kvar.

Landets Fria

Folkomröstning klubbad – men frågetecken kvarstår

Doroteaupproret

Det blir en folkomröstning i landstinget om neddragningarna i vården i Västerbotten. Men när den ska ske och vad som ska stå på valsedlarna är ännu oklart. Frilansjournalisten Karin Svanebro bevakade tisdagens fullmäktigedebatt i Umeå.

Fria Tidningen

© 2022 Fria.Nu