Den här filmen bildar, precis som titeln anspelar på, en nedåtgående spiral av förnedring där kärlek, relationer och besläktad ångest utgör innehållet.

Filmaren Patrik Eriksson är 36 år gammal och pendlande singel. Då filmen inleds är han i ett trassligt förhållande med en tjej som inte kan släppa taget om sitt gamla liv, varpå han, efter att ha blivit dumpad, går vidare till ännu en kvinna, som anser honom vara ”för känslig” och ”sårbar”. Allt filmat med mobilkamera.

Nyligen publicerades en analys skriven av Ann Charlott Altstadt i Aftonbladets kulturdel. Den statuerade det könsliga perspektivet på filmen. Patrik Eriksson utgör den nye mannen; gråtmild, känslig och analytisk när det kommer till relationer. Samtidigt delades manliga film- och tv-karaktärer in i olika ”typer”, där machoprägeln mer och mer har nedmonterats genom det cinematiska mediet.

Detta är en felaktig analys. En enastående studie i mänsklig förnedring handlar inte om könsroller, manstyper eller önsketänkande kring sådana. Den är bara ett porträtt av en vuxen man, framgångsrik och kreativ, med ett socialt handikapp som reducerar honom till pojke varje gång han försöker hantera en relation. Bortkommen, osäker och smått patetisk pendlar han mellan dejtingssidor, kisspauser med femtonåriga tjejer, onani, msn och krogragg. Det är på sitt sätt sorgligt kan man tycka. Men sympatin finns där också, och Sveriges första bidrag i kategorin mobilfilm känns både dokumentär och äkta.

Depression och kärlek är irrationella tillstånd. Vi handlar utifrån andra saker än logik och reson, något som kan driva den moderna, strukturerade människan över gränsen. Och därför blir En enastående studie i mänsklig förnedring en mänsklig företeelse. För det är mänskligt att handla irrationellt. Det vet vi alla.