Recension


Göteborgs Fria

En anonym sörja

Om du införskaffar den här skivan kommer du gilla den. I ungefär två dagar.

Musik

Album The Fall Artist Alter Me Bolag EMI

The Fall är inte ”bra” så mycket som den är ett tradigt potpurri av förutsägbar popform, Bryan Adams-refränger och löjliga syntar. Du blir insmickrad, och för stunden lurad av den slicka produktionen, men efter ett par dagar lägger du skiten på hyllan och plockar aldrig upp den igen, helt enkelt för att det här är för anonymt, för tillrättalagt.

You’re crazy ger nickar åt Coldplays subtila arenapop, och spår av U2 kan skönjas då och då. Men allt det här har gjorts förr, och jag är inte sugen på att höra det igen. Alter me försöker låta som ett ungt Radiohead, men lyckas inte släppa taget om den slentrianpop som dominerar stora delar av plattan. Den här kan du köpa eller vara utan, det spelar ingen roll.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Kärlek genom mobilkameran

Recension

Titel En enastående studie i mänsklig förnedring Regi Patrik Eriksson Produktionsbolag Plattform Produktion

Göteborgs Fria

Klockren överraskning

Recension

Jag hade starka fördomar kring den här skivan. Och vem skulle inte haft det? Att få höra mannen bakom plojstycket Varför är det så skönt att knulla bakifrån? flumma ut i bossa och melankoliska låttitlar lät som ett löjligt koncept. Jag tänkte såga plattan efter första genomlyssningen och sen inte tänka mer på det. Men något hindrar mig. Jag ändrar uppfattning allteftersom plattan rullar, känner med, skjutsas med.

Göteborgs Fria

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu