När hustrun, efter ett av många gräl, bryter hans tar i två brister någonting även inom Nasser.

Fråntagen sin flyktväg från vardagen tvingas han se sig omkring – på barn han inte förstår och vars uppväxt han förtrollad av toner gått miste om, på en hustru han aldrig älskat – och konstaterar att livet inte är värt att leva.

Nasser Ali Khan lägger sig i sängen. På de åtta dagar som går från hans beslut till hans död tecknar Marjane Satrapi historien om hans, släktingens, liv. Om förnedring, kärlek och djup egoism.

Satrapi är mest känd för sin epokgörande – och nyligen filmatiserade – grafiska roman Persepolis, ett episkt vittnesmål om uppväxten i det postrevolutionära Iran och främlingskapet i Europa.

Likaledes hyllade Broderier bär också den – om än i en avsevärt annorlunda form – prägeln av vittnesmål. En samling av de historier som på grund av de yttre omständigheterna bara kan berättas i för kvinnor exklusiva rum, där en tebjudning kan bli ett mikroforum för motståndsstrategier och kritik av det omgivande patriarkala.

Kyckling med plommon – döpt efter den favoriträtt som hemsöker huvudpersonens drömmar då han svälter sig själv – är svårare att kategorisera. Det är ett personporträtt, men författaren som skildrar sin farbror håller läsaren på distans. Protagonisten tecknas i ljuset av en oförstående, oförsonlig omvärld, genom sina misslyckanden. I broderns skugga i skolan och i barndomshemmet.

Men också genom den egoism han förklätt till konstnärskap. Nekad att äkta den kvinna han alltid älskat gifter han sig med den kvinna han aldrig älskat. För henne är det en dröm som går i uppfyllelse, för honom ett praktiskt engagemang som tillåter honom att tillägna musiken sitt krossade hjärta.

Hon, som först framstår som en hunsande argbigga, visas i takt med att livet rinner ifrån Nasser som hårt ansatt av vardagens vedermödor. Av att ensam tvingas ta ansvar för familjen eftersom hon, som maken uttrycker det: ”visste vad du gjorde när du gifte dig med en musiker”.

Ur det perspektivet blir hennes krossande av taren också ett krossande av illusioner, en upprorshandling mot såväl kvinnans lott och som mot obesvarade känslors hyckleri.

Nar taren bryts i två vaknar Nasser Ali Khan. Och dör. Ingen är lycklig, ingen är vinnare. Det är efter en första läsning förbryllande och gripande, efter ytterligare några på gränsen till briljant.