På en fritidsgård i Sofia sitter många barn. Barnen går i kommunala skolor i klass sex. Ann-Sofie Johansson är projektledare för VM i samarbete. Hon berättar vad eleverna ska göra i dag. Lärarna delar i eleverna i grupper.

I varje grupp ska det vara barn från olika skolor. Elever från olika skolor ska mötas. De ska göra banderoller till världsmästerskapets stora parad.

Varje elev får ett fyrkantigt papper. Eleverna ska rita någonting som de tror att man behöver för att människorna i världen ska samarbeta. När de är färdiga sätter man fast två bilder med baksidan mot varandra. Sedan hänger man dem på snören. Det blir banderoller.

- Bilderna har inte en framsida och en baksida. De har två framsidor, säger Ann-Sofie Johansson.

Elever från förskole-klassen till klass åtta är med. Men eleverna i klass nio är inte med. Varför?

- Niorna har redan mycket att göra. De kämpar för att få bra betyg, säger Ann- Sofie Johansson.

När Sesam var på besök var några banderoller redan färdiga. De yngre barnen hade redan gjort dem färdiga. Barnen hade ritat olika saker som världen behöver för att samarbeta. Ett barn har ritat ett gameboy. Ett annat barn har ritat ett hakkors med ett stort kryss över. Ett annat barn har skrivit sitt namn.

En del barn har ritat samma saker. De har ritat hjärtan, vattendroppar och fotbollar. Man kan se att många barn tycker om fotbolls-laget Hammarby.

Ann-Sofie tror inte att de ritar likadant för att de är lika gamla. Hon tror att barnen tänker nästan lika.

- Jag tycker att fler ritar fredsmärken. Många ritar likadant. Men man kan nog inte se någon skillnad på vad barnen ritar i olika åldrar. Att de ritar lika beror nog på att de får inspiration av samma saker.

Det är skillnad på hur de äldre barnen och de äldre barnen tänker på VM i samarbete.

- Barnen i förskole-klasserna tycker att arbetet är på blodigt allvar. De frågar om de kan få tillbaka sina teckningar efter paraden. Men de kan nog inte få tillbaka teckningarna.

Inne på fritidsgården arbetar man mycket. Eleverna pratar med varandra. De pratar hellre med varandra än med Sesam. Men om vuxna och barn lär sig att prata med varandra, kan det också vara en del av VM i samarbete.

- Jag vill att barn, unga och personer som bestämmer om saker ska mötas. De ska mötas på barnens sätt, inte ha en debatt på vuxnas sätt. Vi vill att vuxna ska våga lära sig av barnen, säger Jessica Berneström. Hon arbetar på Globträdet. Det är Globträdet som ordnar VM i samarbete.

Globträdet har ordnat möten om framtiden mellan barn och politiker sedan år 1986. I år är det internationellt för första gången. Men Globträdet hoppas att de ska göra det varje år. Flera länder har redan sagt att de vill ha mötet i sitt land nästa år.

Mötet kallas för världsmästerskap för att det är internationellt. Barn från fler än 30 länder är med i VM i samarbete.

- Man ska tänka på att allt inte är tävling. Man kan vara bäst i världen på att samarbeta också, säger Jessica Berneström.

När skoldagen nästan är slut är barnen vilda. Lärarna har mycket att göra med att hålla ordning på barnen. De hade tänkt avsluta dagen med ett bildspel från Afrika. Men det gick inte. Det blev tekniska fel och barnen hade inte tålamod.

- Barnen i den här åldern är nog allra mest intensiva, säger Ann-Sofie Johansson.

Man kanske kan säga att eleverna i sjätte klass samarbetade. Men de gjorde inte som de vuxna tänkte. De samarbetade mot de vuxnas ordning, och det gjorde de bra.