Demokratisk nöjesjournalistik ska synliggöra förorten
En nöjesguide, en förortsblaska, ett kulturmagasin eller kanske till och med ett demokratiskt projekt. Så beskriver personerna bakom slummer.se själva sin sajt. Målet med hemsidan är både att neutralisera mediebilden av Stockholms satellitstäder och att skapa ett förortsalternativ till DN på Stan.
Journaliststudenterna Stina Möllstam, Anna Nilsson och Jenny Silfverberg tröttnade på att förortens kulturliv ständigt hamnade i skymundan i Sveriges, och mer specifikt i Stockholms, medier. När stadens nöjesjournalister skulle beskriva kulturutbudet föreföll det som om Stockholm helt plötsligt slutade vid innerstadens gränser. Där utanför fanns bara dåligt underhållna miljonprogramshus, besvärliga etniska grupper och blattesvenska.
- Antingen är det Gringo eller Ronnakravaller, säger Anna Nilsson.
För att nyansera, eller kanske snarare tillbakavisa, denna bild startade de slummer.se. Första numret kom den 1 maj och förutsatt att inga kriser relaterade till C-uppsatser eller vård av barn uppstår räknar redaktionen med att publicera ett nytt nummer i början av nästa vecka.
- Vi vill visa att det är samma sorts kultur och neutralisera bilden av förorten, säger Stina Möllstam.
På slummer.se kan man hitta det mesta som finns på andra nöjessajter. Men istället för information om vilka band som spelar på musikställen runtom Södermalm hittar man här uppgifter om vem som kommer att uppträda på den lokala förorts-krogen. Och istället för bilder från det fina folkets tillhåll på Stureplan hittar man på slummer.se bildreportage från en lönehelg på O"learys i Handen.
- Jag vill ha en DN på stan som sträcker sig längre ut geografiskt, säger Anna Nilsson.
Genom fokuseringen på innerstaden osynliggörs de områden där majoriteten av Stockholms invånare faktiskt är bosatta. Men den till synes oskyldiga nöjesjournalistiken leder också till att föreställningar om skillnader mellan människor kopplas till boendesituation och hemort, och att fördomar cementeras.
- Man tror att det i förorten ska finnas ett speciellt sätt att prata, ett speciellt sätt att se ut och att man ska lyssna på speciell musik, säger Stina Möllstam. Men vad är skillnaden egentligen? I grund och botten är det en geografi vi pratar om.

