Nya uppgifter har nyligen kommit fram i fallet 'Ulf'. Tusentals sidor förundersökningsmaterial undanhölls Bo Larsson, som oskyldig dömdes till åtta års fängelse för våldtäkt på sin dotter. Kammaråklagare i Helsingborg, Birgit Kronholm, undanhöll uppgifter från intervjuer med Bo Larssons dotter. Uppgifter som hade talat till Bo Larssons fördel. Detta var något vice riksåklagare rimligtvis kände till, men valde att blunda för. Dessutom vägrade polismästare Knut Dreyer i Helsingborg att lämna ut förundersökningsmaterial. Detta trots att Kammarrätten beslutat att det skulle lämnas ut. Polismästaren sade att materialet inte fanns, vilket var en lögn.

När allt detta kom fram i en debattartikel i DN den 20 mars i år, var den stora nyheten i Sverige att norska tullen beslagtagit 7,7 ton smågodis vid Svinesundsbron.

- Jag är i det närmaste oförstående till nyhetsvärderingen ibland, säger Hannes Råstam och skakar på huvudet.

- I fallet Ulf finns personer som bör granskas. Han dömde inte sig själv till fängelse. Det är konstigt att det bara är jag som tycker så. Bo Larsson är ett exceptionellt fall. Ett överlagt justitiemord. Varför finns det ingen uppståndelse om detta, säger han nästan uppgivet.

- När GP gör någonting som har anknytning till Uppdrag Granskning, refererar de aldrig till oss. Detta kan innebära att en artikel blir helt obegriplig.

Han tror att det finns flera förklaringar till detta, men konstaterar att konflikten är total.

- Sen kan mycket beror på den så kallade Göteborgsandan, man kritiserar inte sin egen stad. Jantelagstänkandet är starkt som det är. En undersökande journalist och konfrontation går dåligt ihop med Göteborgsandan.

Att kritiskt granska det politiska och rättsliga systemet är ovanligt i svensk media. SOM-institutet vid Göteborgs Universitet har visat att svenskarnas förtroende för samhällsinstitutionerna visserligen är vikande, men fortfarande är bland de starkaste i världen.

- Jag tror inte att det finns en 'folklig' ovilja mot att kritisera systemet, snarare tvärt om. Bland vanliga människor finns en utbredd misstro mot överheten. En känsla av övergivenhet när överhögheten roffar åt sig och bryter mot lagen utan att stå till svars för det.

Att myndigheter är ovilliga att kritisera sig själva är kanske inte så konstigt enligt Hannes, men att även journalistkåren skulle ha svårt för detta är ett problem

- Hos journalistkåren finns ofta en känsla av samhörighet med myndigheter och man vill inte gå in och kritiskt granska. Det tar emot att utkräva ansvar när man kommer högre upp i hierarkin. Då tar man upp rena skitsaker, som till exempel fallet med Mona Sahlin. Man kanske gör det för att hålla sig kompis med makten, säger han upprört.

Det är sällan som tidningsmedia rapporterar om granskande journalistik. En av orsakerna, tror Hannes, är okunskap.

- Jag tror att det är flera saker som spelar in. Det finns en osäkerhet på vad som är en nyhet bland andra reportrar, säger han.

För att en nyhet skall få genomslag måste den i regel vara rak och enkel. Hannes tror att det kan vara svårt att plocka saker ur ett långt reportage som kanske kan vara i flera delar.

- Granskande journalistik är kanske för komplicerat att förklara för en utomstående journalist. Vissa känner nog att nyheten tillhör mig och Uppdrag Granskning.

En annan del av problemet är bristen på ett väl genomarbetat researcharbete och en motvilja bland journalister att gå in och leta i lagtexter tror han.

- Ofta stannar journalistiken vid det känslomässiga. Som i fallet med Osmo Vallo då det flesta reportrar valde att lägga tyngden på hans mamma och hennes sorg, och väjer för att gå till botten med lagens förarbete.

Den journalistiska arbetsmetoden och intervjutekniken han använder är något tillbakadragen och han har lite till övers för 'skjutjärnsstilen'.

- Det handlar om att skapa en relation till de människor man möter. Människor måste kunna lita på en. Jag tror människor känner att de kan anförtro sig till mig och väljer att träda fram. Utan trovärdighet är man inget, säger han.

Just trovärdigheten är oerhört viktigt för ett samhällsgranskande program, menar han. Användandet av dold kamera är dock ingenting han kan tycka illa om.

- Förut arbetade jag mycket med dold kamera och är nog den som använt det mest i Sverige. Insider på TV3 bygger mycket på den typen av journalistik, men vi på SVT ska inte rynka på näsan åt Insider. Ämnena kan man kanske diskutera emellanåt, men vi har en hel del att lära av deras arbetssätt.

Hannes säger själv att han är en stor påskyndare av att upprätthålla någon form av etik i journalistiken och säger att han numera aldrig bryter mot policyregler satta av Uppdrag Granskning.

- Priset för gangsterjournalistiken är högt och gör att människor inte litar på en. Jag har valt ett annat sätt. Tyvärr finns det en subkultur hos journalister att 'vi är de good guys och får göra lite som vi vill'. Det kan vara farligt. Särskilt i ett program som Uppdrag Granskning där vi har en otrolig makt och bästa sändningstid.

Just nu är det hektiska dagar för Hannes. Han granskar den svenska polisen, ett inte helt okontroversiellt och oproblematiskt område.

- Ska man kritisera polisens agerande så måste man först dra det här politiskt korrekta mantrat 'den svenska polisen är bra men...' och så skyller de alltid på resursbrist eller nåt annat för att undslippa ansvar.

Inom en inte alltför avlägsen framtid finns även planer på att skriva en bok om ett eller flera av de fall han arbetat med.

- TV- mediet är väldigt flyktigt. Böcker är mer bestående. De allra flesta reportage har bara ett värde när de sänds. Sen finns de viktiga, bestående.