Den skruvade handlingen lämnade många vägar öppna för en uppföljare och nu är den alltså här. Med samma Sharon Stone i rollen som den dekadenta/depraverade, stryk det som inte passar dig, kriminalromanförfattaren som mördar och knullar med samma kalla själ, för att travestera Fänrik Ståls sägner. Eller gör hon det? Inte heller i Basic Instinct II kan man vara säker på vem som är offer, förövare eller redskap, nyttig idiot.

Också motivbilderna lämnar många möjliga tolkningar öppna. Kusligt lik intrigen i hennes bok är även detta fall. Filmens snut (och stora behållning), den brittiske härligt sjavige krimmaren (David Thewlis) kanske har sin alldeles egen agenda för att skipa rättvisa när lagboken inte förslår. Eller är faktiskt den arme psykologen (David Morrissey) som möter kvinnan i häktet för att utvärdera hennes mentala status men som istället snärjs i hennes erotiskt/mordiskt lockande garn, den flitige mördaren?

Många turer med ständigt nya döingar förblindar synen på alla inblandade, inklusive biopubliken. Det är en skickligt snickrad intrig, en aning för smart för att vara trovärdig.

Sen har vi då problemet med 'den erotiska thrillern'. Genren har i stort sett varit död sedan Basic Instinct kom. Att Sharon Stone nu själv tar plats i tvåan är måhända ett statement för äldre kvinnors roller, både inom filmindustrin och sexualiteten, men resultatet är mest pinsamt.

Man ska vara ganska fast övertygad om att alla män endast och allena styrs av testosteron för att köpa det maktutövande som Stone excellerar i över varje byxtyg i rollistan. Och att det måste till Hustler-sensualitet för att genomföra det.

Den erotiska thrillern luktar nog inte bara illa - efter Basic Instinct II är den stendöd.