1997 antog Riksdagen en ny rättshjälpslag som bland annat begränsar rätten till advokathjälp i tvistemål. Samhället betalar sedan dess endast för 100 timmars rättshjälp. Bara i undantagsfall kan mer tid beviljas.

Advokatsamfundet protesterade när lagen infördes och hävdade att den skulle innebära ett sämre rättsskydd för den som inte själv kan betala för en advokat.

Det är precis vad som har hänt Tomas.

I april 2004 avskedades Tomas från det it-företag där han var anställd. Anledningen var att han och en kollega hade startat ett företag som de skulle driva mest som en fritidssysselsättning vid sidan av.

Tomas arbetsgivare ansåg att det var en konkurrerande verksamhet. Själv menade han att verksamheterna inte hade ett dugg med varandra att göra och bestred avskedandet. Mölndals tingsrätt gav honom rätt. Han vann på alla punkter och arbetsgivaren dömdes att betala 20 månadslöner och 100 000 kronor i skadestånd för ogiltigt avskedande.

- Det var ren utklassning i tingsrätten, säger Tomas.

Men även om han vann rent juridiskt blev han en förlorare i praktiken. Processen växte sig nämligen större och större. Arbetsgivaren kallade in massor med vittnen och rättegången tog tre hela dagar, vilket ledde till att Tomas advokat gjorde slut på 93 av de 100 timmarna.

När arbetsgivaren sedan överklagade stod Tomas alltså utan rättshjälp.

Hans advokat Mats Åberg skickade in en ansökan om förlängd rättshjälp till Arbetsdomstolen, men fick avslag.

- Det här är makalöst. Han har alltså redan vunnit, men han tvingas av rättshjälpsreglerna att förlora. Det är en skandal, säger Mats Åberg.

Han har aldrig förr varit med om att någon har vunnit i första instans men sedan tvingas gå till nästa instans utan rättshjälp.

- Vid de tillfällen man har förlorat och ändå överklagat kan jag ha lite mer förståelse, då är det ändå ett par domare som har dömt, men här vann han ju, säger Åberg.

I propositionen som ligger till grund för den nya rättshjälpslagen tar regeringen upp några exempel på fall då det kan finnas skäl att bevilja förlängning av rättshjälpen. Där står att förlängning kan vara motiverat när en enskild strider mot ett företag som har stora resurser att lägga på advokathjälp.

Men Arbetsdomstolen hänvisar till ett prejudikat, en vägledande dom, från Högsta domstolen som säger att man ska vara mycket restriktiv med att bevilja förlängning.

- Med den njugga inställning som Högsta domstolen har slagit fast är det tydligt att det inte kan bli fler timmar i det här fallet, säger Michaël Koch, en av Arbetsdomstolens fyra ordförande.

I prejudikatet från Högsta domstolen står att det bör krävas 'alldeles särskilda omständigheter' för att gränsen på 100 timmar ska få överskridas. Enligt Koch innebär det att det inte räcker med att huvudförhandlingen blev ovanligt lång, så beslutet kunde inte bli annorlunda.

- Vi har gjort en bedömning som är lojal mot gällande lagstiftning och praxis, säger han.

Eftersom det var känt från början att rättshjälpen är begränsad till 100 timmar borde Tomas advokat ha planerat sitt arbete annorlunda, menar Koch.

- Det är en planeringsfråga. Man ska inte bränna allt krut i första instans, det är så reglerna är tänkta, säger han.

Beskedet om att rättshjälpen inte förlängs kom för några veckor sedan. Just nu funderar Tomas på vad han ska göra. Om han lägger sig går han inte bara miste om skadeståndet; han tvingas också betala motpartens advokatkostnader som i tingsrätten var över 200 000 kronor. Att ställa upp utan advokat i Arbetsdomstolen tycker han verkar meningslöst.

- Jag kan förstås gå dit och sätta mig, men jag kan ju ingenting om juridik och skulle vara helt chanslös. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, säger han.