Redan en halvtimme innan Förenade arbetares utlysta demonstration skulle samlas kunde man se tydliga tecken på att ordningsmakten tog situationen på allvar. Tolv piketbussar stod uppställda på Odenplan, och på gatorna runt torget patrullerade ridande poliser i par.

- Det var väl så att vi inte nådde hela vägen fram förra gången, det gick ju en del rutor och så där, kommenterade polisinspektör Richard Berglund den stora polisnärvaron.

När Förenade arbetare senast demonstrerade, på dagen två veckor innan tisdagens demonstration, bevakades de av enbart ett trettiotal poliser som valde att förhålla sig passiva. Och som, då de väl försökte ingripa, inte lyckades upprätthålla den allmänna ordningen. Bland annat krossades rutorna på ett flertal banker samt centerpartiets kansli i Gamla stan.

Tisdagens demonstration var ursprungligen ämnad att vara såväl en solidaritetshandling med de protesterande i Frankrike som en protest mot centerns Maud Olofssons förslag att demontera lagen om anställningsskydd, Las, för unga under 26.

På måndagen backade den franska regeringen om CPE, men från arrangörernas sida övervägde man aldrig att ställa in veckans protester i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Frankrikes arbetare har vunnit en seger, men hotet från den svenska borgerligheten kvarstår, föreföll vara den allmänna uppfattningen. Flera av de demonstranter SFT talade med nämnde den artikel som de borgerliga ungdomsförbundens ledare publicerade på DN debatt i måndags som en indikation på att svensk arbetsrätt är i fara vid ett eventuellt maktskifte i september.

I artikeln presenterades statistik om ungdomsarbetslösheten och argumenterades för en uppluckring av trygghetslagstiftningen. Bland annat skrev ungdomsförbundens ledare att: 'Flexibilitet på arbetsmarknaden betyder trygghet för ungdomar. Dagens regelsystem skapar ingen flexibilitet.'

Efter att representanter för arrangörerna och Sekos klubb 119 hållit tal tågade de omkring 300 deltagare som anslutit sig genom City mot Södermalm. Demonstrationen förflöt i stort sett lugnt fram tills det att tåget når Slussen där ett antal polismän försökte dirigera om demonstrationen från vägbanan till den intilliggande gångvägen.

Demonstrationens tät svarade med att bryskt forcera framåt, med resultatet att en av polismännen knuffades omkull över ett räcke och landade på asfalten. Polismannen hjälptes snabbt upp av kollegor och förklarade skakandes på huvudet vad han tyckte om demonstranterna.

- Vilka djävla kräk.

Stämningen hettade till då polisen hårdhänt omhändertog en demonstrant vid korsningen Hornsgatan/ Götgatan, men hellre än att ta en konfrontation med den uppretade folkmassan valde polisen att retirera.

Minuterna senare genomfördes ytterligare gripanden vid Tjärhovsgatan då ett tiotal personer slog sönder arbetsförmedlingens rutor och jagade in två civilpoliser i dess entré.

- Jag skulle söka jobb, jag är

arbetslös, svarade en demonstrant skrattande när SFT frågade honom varför han sprungit in i arbetsförmedlingens lokaler.

Klockan hann närma sig 20.00 innan Thomas Müntzer tillsammans med andra medlemmar från Förenade arbetare kunde slå sig ner på en restaurang på Södermalm och reflektera över dagen. Trots ett tiotal gripna, trötta ben och en hals hes av skrikande var han nöjd med demonstrationen.

- Ja, efter omständigheterna tycker jag ändå att det gick bra. Det är svårt att göra så mycket med så många poliser närvarande. Men jag tycker att det viktigt med öppen konflikt, att på något sätt ta bort den här tunga grå filten av samförstånd som finns i svensk politik.

Demonstrationen gick under parollen 'det här är bara början'. Vad är fortsättningen?

- Ingen aning. Just nu är jag lite för hesskriken för att kunna sätta upp planer, men jag tror att det finns en vilja och en ambition hos den utomparlamentariska vänstern att föra fram ett konfliktperspektiv. Att säga att det faktiskt finns motsättningar i samhället. Det finns konflikter som vi måste föra upp i ljuset och bredda, för att på något sätt skapa förutsättningar för oss själva att skapa våra egna liv.