LO manifesterade till stöd för franska protester
I tisdags manifesterade 70 deltagare från LO utanför Frankrikes ambassad till stöd för den franska fackföreningsrörelsens kamp mot försämringar i arbetsrätten. I samband med manifestationen lämnade Wanja Lundby-Wedin över en protestlista med 10 000 namnunderskrifter till Frankrikes ambassadör. Men Sekos klubb 119 är kritisk och menar att en namninsamling inte räcker långt när Europas samlade borgerlighet flyttar fram sina positioner.
Wanja Lundby-Wedin var på gott humör när hon i tisdags talade till de omkring 70 deltagare som LO:s manifestation utanför franska ambassaden lyckades samla. Syftet var att visa solidaritet med Frankrikes strejkande fackföreningsrörelse. Protesten riktades också mot centerns förslag att införa den franska modellen på svensk arbetsmarknad.
Och när det gäller det senare var LO-ordföranden inför det stundande riksdagsvalet inte sen att göra svensk blockpolitik av en europeisk arbetsmarknadskonflikt.
- Det här valet handlar om att visa att det går en tydlig gräns mellan höger och vänster, sa hon till de församlade åhörarna.
I samband med manifestationen överlämnades en protestlista med över 10 000 namnunderskrifter till Frankrikes ambassadör.
Wanja Lundby-Wedin var uppenbart nöjd med resultatet men menade att antalet namn kunde ha blivit ännu fler om kampanjen fått pågå ytterligare en tid.
- Fortfarande medan vi stod utanför dörren till ambassaden och väntade på att bli insläppta kom folk och skrev på.
Men det finns de som menar att en namninsamling är föga mer än en symbolisk protest. Sekos klubb 119, som organiserar tunnelbaneförare och konduktörer, menar att LO:s protest är tandlös och att LO istället borde utlysa varsel mot franska arbetsgivarintressen i Sverige.
Jannis Konstantis, vice ordförande i klubb 119, berättar att man kontaktat sitt förbund och begärt att få genomföra en sympatistrejk mot franskägda Connex. Men Seko sa nej, med hänvisning till att man är bunden av fredsplikt.
- Förbundet säger att vi inte kan bryta mot kollektivavtalen, säger Jannis Konstantis. Men det här har ingenting med kollektivavtal att göra. Man kan genomföra sympatistrejker ändå.
Att Sekos ledning trots det säger nej menar han beror på att man inte vill att medlemsbasen ska lära sig att ställa krav.
- Förmodligen vill de inte att folk ska få erfarenhet av att organisera sig. De vill att reaktionerna ska komma uppifrån så att de går att kontrollera.
Det är väldigt hård kritik mot er förbundsledning.
- Det är klart det är. Men vi är alltid kritiska så det är inget nytt.
Wanja Lundby-Wedin delar inte uppfattningen att en namninsamling skulle vara tandlös, utan talar hellre om den uppskattning initiativet rönt i Frankrike.
- Det är väldigt viktigt att det vi gör faktiskt är ett stöd, och jag har haft kontakt med våra systerorganisationer nere i Frankrike som har uttryckt stor tacksamhet över det här.
Hon utesluter inte heller möjligheten att från LO:s sida genomföra ytterligare protester, och nämner årets 1 maj som ett lämpligt tillfälle att skapa opinion i frågan, som hon menar har knutit samman Europas arbetarrörelse.
- Jag tycker att vi på senare tid skapat ett väldigt bra stöd för varandra i europafacken.
Arbetarrörelsens tröga jätte börjar långsamt vakna
* I tisdags lämnade LO över fler än 10 000 namnunderskrifter till Frankrikes ambassadör i protest mot försämringar i ungas anställningsvillkor.
* Samma dag deltog SSU:s ordförande Anna Sjödin i demonstrationer mot anställningsformen CPE i Paris.
* Broderskapsrörelsen riktade i veckan hård kritik mot centerpartiets förslag att införa den franska modellen på Sveriges arbetsmarknad. I ett uttalande skrev man att förslaget inte kommer att 'skapa 60 000 nya jobb, utan 60 000 arga demonstranter'.
