.
I TV8:s nyproducerad dokumentär Rätten och rättvisan riktas hård kritik mot de jurister och lekmän som verkar i landets tingsrätter. Samhällsdebattören Henrik Alexandersson, mest känd från Frihetsfronten, som gjort filmen anklagar försvarsadvokaterna för att vara lata och oengagerade, åklagare för att gömma undan bevis som talar till den an- klagades fördel, och nämndemännen för att vara fördomsfulla och illa pålästa.
Och han får medhåll av några av landets främsta jurister.
- Jag ställde mig frågan: vad är det som upprör mig mest egentligen? Och det är väl när rättssystemet fallerar, därför att det får så vansinnigt stora konsekvenser för vanligt folk, säger Henrik Alexandersson om varför han gjorde filmen.
Han tillbringade en stor del av förra sommaren i Stockholms tingsrätt där han på nära håll följde ett tjugotal mål. Och i allt väsentligt var de erfarenheter han gjorde nedslående. Henrik Alexandersson berättar om advokater som kommer försent och inte ens vet vad deras klienter heter, och om nämndemän som somnar under pågående förhandling.
- Det är någon frånvaro av liv i den där verksamheten. Man går på i sin vanliga trall och bryr sig inte riktigt om det inte fungerar, säger han.

Henrik Alexandersson filmade också inifrån Stockholms tingsrätt med dold kamera, vilket är olagligt. En liten del av detta material sändes i dokumentären, som nu har polisanmälts av en privatperson.
Det olagligt inspelade materialet omfattar bara några sekunder i den färdiga dokumentären. Men enligt Henrik Alexandersson, som välkomnar anmälan, var syftet just att skapa debatt om förbudet mot att filma under rättegångar.
Om detta skulle hävas så skulle alla rättens aktörer tvingas skärpa sig, menar Henrik Alexandersson, och kvaliteten på rättsskipningen skulle höjas väsentligt. Med färre oskyldigt dömda som följd.

Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, är en av de jurister som medverkar i dokumentären. Han delar Henrik Alexanderssons uppfattning att rättsväsendet befinner sig i kris, men är osäker på om lösningen är att släppa in tv-kameror i rättssalarna.
- Filmning skulle innebära att man följde de mest spektakulära fallen där det ändå är mediefokus och alla skärper sig.
De senaste åren har ett flertal dömda fått resning och upprättelse efter att journalister granskat deras fall. Och Christian Diesen medger att fördelarna med mediebevakning för den åtalades del kraftigt upphäver nackdelarna.
Han har tidigare studerat nämndemännen i landets tingsrätter i boken Lekmän som domare, där han visat på stora brister i deras kom- petens.
Bland annat anser en fjärdedel av alla nämndemän att man kan fälla en åtalad trots svaga bevis, så länge man utdömer ett lägre straff. Och hela en tredjedel av nämndemännen säger att de dömer utifrån sina politiska åsikter.
Just den politiska nomineringen av nämndemän är enligt Christian Diesen ett stort problem.
- Absolut, den politiska rekryteringen är av ondo i många avseenden. Man får ju inte dem som är intresserade av att döma utan man får dem som tar det som ett hedersuppdrag eller ett tidsfördriv.

Men trots bevisad brist på kompetens finns det inte något av riksdagspartierna som vill ändra på dagens politiska utnämningssystem av nämndemän. Någonting som enligt Henrik Alexandersson beror på en hos etablissemanget inbyggd ovilja till självkritik.
- Det finns så mycket tid och kraft investerat i det politiska i systemet, vilket skapar en konservatism och en ovilja att ifrågasätta, säger han. Den bristande kompetensen i vårt samhälle är någonting som politikerna inte riktigt vågar ta i. Dels eftersom de inte riktigt vet hur de ska göra det och dels eftersom det kanske utmanar intressen och grupper som de vill hålla sig väl med.