Ja, Rent må handla om heroin, bisexualitet, och hiv (bland annat), men likförbannat vill den vara en film du kan ta med din moster till. Gapet mellan ämnesval och presentation är närmast surrealistiskt; charmigt ovårdade skuttar de hemlösa unga heroinisterna runt och trallar om det bohemiska livet. Det är ganska befriande att filmen inte försvinner in i ett blytungt Allvar, men stundtals blir effekten som att se en dokumentär om svårartad hungernöd framförd av Snurre Sprätt. Det är färgglatt och bombastiskt och ibland rätt roligt, men ett uns tyngd och svärta hade nog inte skadat.
Tyvärr kämpar man mot tiden. Rent sattes upp 1996 och handlar om 1990; en filmversion 2006 kan omöjligen vara annat än daterad.
Det är den. Samtliga karaktärer har 1990 stämplat så hårt i pannan att de blir skrattretande. Den känslige rockern ligger på fel sida om Kurt Cobain; performance-artisten skulle få på käften av tredjeplatsinnehavaren i Poetry Slam-SM; filmmakaren gör en videodagbok som hade sett klyschig ut 1993. Alla eurodiscorevivals i världen kan inte rädda dem från att te sig smått löjliga.
Det är synd, för Rent bjuder på mycket effektiv melodrama och stundtals ganska spektakulära sångnummer. Det är lättuggat och lättsmält och underhållningsvärdet håller stadig musikalnivå.
Ett oförargligt popcorn således. Dessvärre med salt från 1990.