En ny rapport från tankesmedjan International Crisis Group, ICG, menar att USA:s trupper är ”mer en del av problemet än de någonsin kan vara en del av lösningen”. Rapporten är starkt kritisk till USA:s politik i Irak som anses ha bidragit till en utveckling mot ökad sekterism och splittring.

Utbrottet av sekteristiskt våld i flera irakiska städer förra helgen kom efter ett bombdåd mot en shiamuslimsk moské i Samarra på onsdagen. Under fyra dagar dödades minst 1 300 personer, enligt tidningen Washington Post. Våldet fortsatte också under veckan, om än i mindre skala.

Religiösa och politiska ledare från de olika grupperingarna i Irak har manat till besinning och enhet. I lördags samlades de till ett möte för att diskutera bildandet av en bred samlingsregering. 

Samtidigt utpekas många av dessa politiker, samt Bush-administrationen och utländskt födda islamister, som medskyldiga till de tilltagande sekteristiska spänningarna i Irak, i rapporten från ICG som publicerades i måndags.

ICG är en oberoende tankesmedja med över hundra anställda världen över och mångårig erfarenhet av forskning kring Mellanösterns konflikter. ICG:s målsättning är att influera beslutsfattare för att förhindra och lösa dödliga konflikter.

ICG konstaterar att de sekteristiska spänningarna i Irak delvis har sitt ursprung i den tidigare regimens brutala förtryck. Men ICG:s analytiker menar också att USA under sin ockupation av Irak har bidragit till utvecklingen genom att konsekvent främja maktanspråk baserade på identitet snarare än politiska program, inte minst i samband med fördelningen av poster i övergångsregeringen, det så kallade styrande rådet, som tillsattes under 2003. 

Enligt rapporten var det särskilt under 2005 som politiken började ta en alltmer sekteristisk inriktning, efter att en shiitisk-kurdisk allians tog makten efter valet i januari. 

Extremister på båda sidor har enligt ICG bidragit till de växande spänningarna mellan shia- och sunniaraber i Irak. Somliga sunnitiska extremister, som den jordanske självutnämnde al Qaida-ledaren Abu Musab al-Zarqawi, ser attacker mot shiitiska mål som ett sätt att destabilisera landet och därmed vinna ökat manöverutrymme. Samtidigt har det shiitiska fundamentalistiska partiet SCIRI spelat en stor roll. 

SCIRI är det största partiet i den shiitiska alliansen som fick runt hälften av rösterna i de båda val som hölls i januari och december förra året. Under 2005 har SCIRI använt sin position i regeringen till att låta dess militära gren Badr-milisen, med över 20 000 medlemmar, infiltrera polis- och säkerhetsstyrkor. Dessa har enligt ICG:s rapport allt oftare besvarat attacker mot shiiter med ”urskillningslösa attacker mot sunniaraber”. 

ICG uppmanar nu de shiitiska och kurdiska partierna att sträva efter en bred nationell samlingsregering, som kan ta itu med de centrala frågorna som berör vanliga irakier: personlig säkerhet, sysselsättning och stabil tillgång till elektricitet och bränsle.

De menar att det också är nödvändigt att inleda seriösa diskussioner om den konstitution som antogs i oktober. I synnerhet förespråkas en total omarbetning av de delar som ger regioner betydande kontroll över oljeinkomster och rätt att upprätthålla egna väpnade styrkor. Som den ser ut nu utgör konstitutionen ”ett recept för landets splittring”, enligt rapporten. 

ICG uppmanar USA att utöva påtryckningar mot de politiska grupperingarna i landet för att förmå dessa att föra en mer inkluderande politik och ge viktiga poster i regeringen även till ansedda och inflytelserika sunniarabiska politiker. 

Bush-administrationen har den senaste tiden allt mer öppet uttryckt sitt missnöje med vissa av de shiitiska gruppernas ovilja att ge eftergifter till de sunniarabiska partierna. Några dagar före bombdådet i Samarra antydde USA:s ambassadör Zalmay Khalilzad att USA kan upphöra med sitt stöd till uppbyggnaden av de irakiska säkerhetsstyrkorna om inte de shiitiska partierna går med på kravet att bilda en bred samlingsregering och motverka sekteristiska milisers inflytande. 

Det är dock långt ifrån säkert att det skulle innebära ett slut på det väpnade motståndet i Irak. Problemet är, som Robert H. Reid från nyhetsbyrån AP skriver i en analys, att de sunniarabiska politiska ledare som kan tänkas ingå i en nationell samlingsregering  ”inte är representativa för rebellerna”. 

USA:s påtryckningar har också lett till ilskna reaktioner från shiitiska politiker. SCIRI-ledaren Abdul Aziz al-Hakim anklagade Khalilzad för att ha uppmuntrat sunnitiska rebeller till bombdådet i Samarra genom sina kommentarer, som al-Hakim menade var ett försök att exkludera landets shiiter från den ledande roll som de vunnit i valet.

Den senaste veckans händelser har lett till förnyad debatt om de amerikanska truppernas närvaro i Irak. ICG menar i sin rapport att de utländska trupperna "mer är en del av problemet än de någonsin kan vara en del av lösningen", men att de för tillfället "genom sin närvaro och militära styrka hindrar etniskt och sekteristiskt våld från att eskalera utom kontroll."

Inom den amerikanska politiska eliten förespråkar somliga, däribland senatorn John McCain, en kraftig förstärkning av trupperna i Irak, för att skapa ordning i landet. Andra, som kongressledamoten John Murtha, förespråkar ett tillbakadragande av trupperna eftersom det skulle tvinga de irakiska fraktionerna att försöka nå en fredlig överenskommelse. 

När de första våldsamheterna bröt ut efter attacken mot moskén i Samarra fick de amerikanska trupperna order om att hålla en låg profil, för att inte bli inblandade i våldsamma konfrontationer. Amerikanska befälhavare sa till sina trupper att ”det här är ett irakiskt problem, och lösningen måste vara irakisk”, enligt tidningen Los Angeles Times.

– Vi vill inte fastna mellan sunniter och shiiter som slåss för en moské, sade sergeant Dave Meyer i Bagdad till tidningen.

Sådana kommentarer utgör en stark kontrast till den officiella retoriken, enligt vilken USA:s trupper utgör en fredsbevarande kraft i landet. Den amerikanska militären har vid flera tillfällen tagit hjälp av såväl shiitisk som kurdisk milis i sina offensiver mot sunniarabiska rebeller i till exempel Fallujah och Tal Afar. USA verkar helt enkelt inte vara beredd att riskera sina egna truppers säkerhet för att förhindra de växande milisstyrkornas härjningar.