I maj 2003 ockuperade en grupp föräldrar som kallade sig Aktionsgruppen Rör inte vår skola rektorsexpeditionen på Kungsladugårdsskolan i Majorna. Ockupationen skulle pågå under två dagar för att protestera mot omfattande besparingar som var på väg att genomföras, men på morgonen den andra dagen fördes de som var på plats bort av polisen.
I onsdags satt nio av föräldrarna på de anklagades bänk i Göteborgs tingsrätt, åtalade för olaga intrång. Det var en domstolsförhandling som nästan ingen ville ha. Majornas stadsdelschef Bengt Delang drog efter diskussioner med föräldragruppen och skolledningen tillbaka sin anmälan för över ett år sedan. Alla inblandade trodde att saken därmed var ur världen, men åklagare Katarina Olsson tyckte att det var påkallat ur allmän synpunkt att ta fallet till domstol och lade därför inte ner åtalet.
– Det som gjorde att jag tyckte att det var påkallat var att jag fick höra att personal hade känt obehag och det tycker jag inte att personal på en skola ska behöva göra av orsaker som de inte kan styra över, säger Olsson.
I bjärt kontrast till den bilden stod de åtalades berättelser om hur både lärare och annan personal uppmuntrade dem genom att skriva på deras protestlistor och till och med erbjöd sig att hjälpa till med att hänga upp en banderoll. Inga dörrar bröts upp, inga våldsamheter förekom och allt gick lugnt till när polisen kom.
Två rektorer förhindrades från att använda sina arbetsrum på grund av blockaden. Den ena vittnade i rätten om att hon upplevt att det var en konstig situation men att hon inte känt obehag. Den andra rektorn ska ha känt sig kränkt av föräldrarnas agerande men han hade inte kallats för att vittna.

Det principiellt intressanta i den här historien är kanske frågan om vad som är tillåtet inom ramen för en protest mot ett kommunalt beslut. Innan stadsdelschefen drog tillbaka sin anmälan ansåg han enligt åklagaren att det var viktigt att visa barnen på skolan vilka medel som är lämpliga att använda i en demokratisk process. Underförstått var en ockupation inte ett lämpligt medel.
Annars var det försvarssidan som talade mest om demokrati. Försvararen Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, hävdade att lagen på flera ställen tydligt visar att det ska tas med i bedömningen av en gärning om syftet är gott eller ont. Han lade också stor vikt vid att de åtalade föräldrarna hörde till de som engagerade sig mest i barnens skolgång och att ockupationen var ett uttryck för deras omsorg om barnen.
– Varje pedagog vet att det är omöjligt att driva en skola utan sådana här goda föräldrar, sa han i sin slutplädering.

Åklagaren yrkade på att de åtalade skulle dömas till böter, men hon tyckte att det fanns många omständigheter som talade för att utdöma ”så låga böter man någonsin kan tänka sig”. Det har till exempel gått väldigt lång tid, nästan tre år, sedan aktionen genomfördes. Att föräldrarna inte skulle slippa böter menade hon dock var viktigt för att markera att man inte får förhindra att beslut fattade av folkvalda politiker genomförs.
Töllborg hävdade å sin sida att föräldrarna inte har gjort något olagligt över huvud taget.
– När jag gick in i det här trodde jag att det här var ett brott, men efter att ha studerat saken har jag lärt mig att det inte är det, sa han under sin slutplädering.
För att styrka det hänvisade han bland annat till en dom från Högsta domstolen där en enligt domen ”notorisk snattare” fortsätter att gå till en butik och till och med uppträda störande trots att butiksinnehavaren har förbjudit honom att komma tillbaka. Högsta domstolen friade honom från anklagelser om olaga intrång.
– Om tingsrätten nu fäller de här föräldrarna så har man skapat en ny praxis. Då säger man att en notorisk snattare har större rätt att vistas i en butik än föräldrar har att vistas på sina barns skola, säger Töllborg.
Åklagaren menade dock att föräldrarnas agerande inne på skolan gör att de kan dömas för olaga intrång trots att de naturligtvis i vanliga fall har rätt att vistas på skolan.
Dom faller den 14 mars.