- Filmen har blivit väldigt viktig i vårt samhälle och man måste diskutera hur den görs och vad den säger, anser Paula Wahlbom.
Hon tror att filmen tagit över många andra mediers roll, att det är där vi hämtar intryck, kunskap och värderingar. Alla läser kanske inte dagstidningar, men de flesta ser en film då och då.
Men hur medvetna är filmers budskap i dag? Finns det en folkbildningstanke i filmskapandet?
- Det vet jag inte, men det finns tendenser, säger Paula Wahlbom.
Hon syftar på de politiska kort- och dokumentärfilmer som visas på festivalen och som diskuteras under rubriker som "Politisk dokumentär och terrorism" och "Förorten brinner", ett seminarium om hur svensk förort gestaltas på film. Där ställs frågan om det i Sverige finns risk för upplopp i likhet med de i Paris i höstas.
Men någon överdriven politisk trend är det inte fråga om. Oskar Arvidsson omnämner skaparna av det feministiska Dorismanifestet, som ett gäng med gemensamma ideal. Många fler filmkollektiv finns det inte och därför heller inga allmänna bildningsidéer.
- De sitter i så fall i huvudet på filmskaparna. Men det är ofta en, två eller tre personer, som har en idé om att göra en action, komedi eller drama. Mikael Hofström (Ondskan-regissören) gör nog sin film mest med tanke på att många ska se den.
Av de fyrtiosex svenska filmer om gick upp förra året är många av samma sort enligt Wahlbom. Polisfilmer som befolkas av en viss typ av människor: medelålders gubbar. Den genren behandlas i seminariet "Overkill" den 1 februari.
Oskar Arvidsson säger att man inte behöver vara en cineast för att delta i seminarierna, det är snarare något man blir. Själv har han ingen speciell relation till film, men berättar att han blir helt uppslukad under festivalen.
- Det är ganska talande för vilken effekt en filmfestival kan ha på folk. Mina föräldrar går annars på två filmer per år, men på Filmfestivalen bokar de upp sig på massor.
Seminarierna är för både branschfolk och vanligt folk. Finns det en folkbildningstanke bakom Cinemix?
- Nej, det finns ingen uttalad tanke om det. Men det är ju fyrtiofem punkter på programmet, så lärorikt blir det ju. Det känns fräschare så. Om en styrelse gick ut med att "här ska vi folkbilda" skulle vi känna oss mer bakbundna när vi sätter ihop programmet, säger Arvidsson.
Filmregissören Eric Kabera från Rwanda sa förra året att hans filmer inte ledde till någon konkret förändring. Hans film sågs och diskuterades men situationen i hans hemland var fortfarande den samma.
- Jag tror ändå att film sår frön hos människor, att det kan fungera som en väckarklocka. Sedan finns det ju olika sätt att se på hur man kan förändra världen. Jag tycker att alla människor är viktiga och att man måste börja med sig själv, säger Wahlbom och Arvidsson fortsätter:
- Om en film dyker upp på filmfestivalen och den inte diskuteras efteråt, då är risken mycket större att den inte leder till förändring. Cinemix ger i alla fall möjlighet till diskussion. Den chansen finns inte när man går på bio en söndag, när man på sin höjd pratar lite på vagnen hem.