Loke Nyberg, en av eldsjälarna bakom kulturhuset och ordförande i föreningens styrelseslår upp dörren till teatersalongen och fumlar en stund efter lysknappen. När ljuset tänds ser jag att rummet är stort, tillräckligt stort för att rymma två våningar på höjden och ovalt till formen. Scenen är bred och djup nog för en hel symfoniorkester.
- Hårdrocksgruppen spelade in en video här i helgen, så nu är alla stolar lösa, säger han och ruckar på en av de manchesterklädda stolsryggarna i det sluttande auditoriet.
Man funderar på att ersätta de golvfasta fåtöljerna med sådana som är lätta att ta undan och ställas fram efter de olika gruppernas behov. Hårdrocksgruppen (som alltså inte är ett enskilt band, utan en grupp bestående av flera olika) och punkföreningen Spatt vill knappast ha sittande publik på sina konserter, medan teatergrupperna Zenits och Smuts föreställningar kräver det. Det finns även högtflygande planer på att bygga en publikbalkong och kanske skaffa en ny projektor till det igenspikade projektorrummet invid taket, så att till exempel musik- och filmklubben Koloni kan visa nollbudgetfilmer här.
Kulturhuset hade sin upprinnelse i det vräkningshot som den tidigare hyresgästen Göteborgs Arbetareteater fick i december förr året.
- Det kan ju bara inte hända, tänkte vi och samlade ihop vänner och kollegor, det blev femton olika grupper! berättar Loke Nyberg, som var aktiv i GAT då.
Än så länge kan man mest ana konturerna av den nya organisationen och Love Nyberg beskriver det som ett kreativt kaos.
Det stora schemat på foajéns kortvägg, har varit fulltecknat ända sedan i januari. De femton olika grupperna som ingår i kulturhuset, repar, arrangerar kafékvällar, klubbar, festivaler och folkkök här varje vecka. Kulturhuset behövs, Gamlestan med omnejd är kulturellt utarmat menar Loke Nyberg. Han hoppas att området ska bli mer attraktivt, ett 'lilla Berlin'. Platsen är perfekt för ett kulturhus, ett centrum utanför centrum som det är lätt att ta sig till med spårvagnen.
Enligt Loke finns det mycket bra oetablerad kultur i Göteborg, det är scenerna som fattas. Han minns Minos på Masthuggsplatsen, ett ställe där många han känner hade sina första spelningar och teateruppsättningar. När Minos skulle säljas ville Loke och hans vänner köpa det men agerade inte tillräckligt snabbt.
- Och nu är det ett gym! säger han och slår ut med armarna. Vad är det som säger att det här huset inte också skulle kunna bli det. Vi tänkte att vi startar nu, nu på en gång. Inga försiktiga brev till kulturnämnden först.
Några dagar senare är jag tillbaka på kulturhuset. Ett mässande bröl stiger upp mot det höga taket i salongen. Det är teatergruppen Smuts som värmer upp på scenen under ledning av regiassistenten Thomas Nilsson. De bankar på varandras ländryggar och låter rösten flöda fritt. 'Det öppnar upp ryggraden', hävdar Thomas.
- Har du vetenskapliga bevis för det? frågar en av deltagarna näsvist.
Därefter sätter sig de tio skådisarna på scenkanten och gör sin obligatoriska hur-mår-du-runda. Någon har ont i huvudet, en annan mår efter omständigheterna ganska bra, en tredje ska bli pappa! Gruppen jublar.
Jag går ut i foajén där Göteborgs Arbetarteaters styrelse har möte över några wienerbröd och uppslagna kalendrar. Lite längre bort i en soffgrupp från sjuttiotalet, sitter några från människorättsföreningen Ingen människa är illegal och planerar en insamlingsgala för gömda flyktingar.
Göteborgs Arbetareteater, som har bedrivit amatörteater i lokalerna
sedan 1979, är nu en av flera kulturgrupper som i fortsättningen
förhoppningsvis kommer att dela på utgifter som de ensamma inte skulle
ha råd med. Än vet man inte om hyreskontraktet kommer att föras över
till den nya föreningen, beslutet ska tas på Förvaltningsnämnden inom
kort. Men styrelsen är hoppfull. Politikerna har hela tiden låtit
positiva till kulturhuset.
- Göteborgs kommun går ut i kommunpolitiska program och säger att man ska satsa på amatörkultur. En massa fina ord och där satt vi liksom! säger vice ordförande Sara Blanck.
Styrelsen blir upprörd när de tänker tillbaka på de besvär teatern haft de senaste åren.
- Fastighetskontoret har betett sig jätteilla hela tiden, säger Måns Svensson, ordförande i GAT. Han berättar att de krävt för mycket betalt för värmen i tio års tid, eftersom lokalernas yta mättes fel på nittiotalet. Och när ekonomin redan vacklade drabbades man av skadegörelse som förvärrade situationen ytterligare.
- I våras var det tre rutor, och så dörren ett par gånger. Det kostade 40 000 kronor att laga, berättar kassören Evy Stenström.
- Det är två hyror det, konstaterar Boel Svensson som är kaféansvarig.
- En anledning till att det görs sådant är ju att det inte finns nästan någonting att göra här i Gamlestan! säger Måns Svensson. Det är därför vi tycker det här är så viktigt det som står i våra stadgar: att vi jobbar för att unga ska delta i kulturen. Vi vill ju hellre ha dem här inne än där ute.
Alla i styrelsen är överens om att det som nu sker, startandet av ett kulturhus, är det bästa som kunde hända.
- Ur eländet växer något fantastiskt, säger medlemsansvariga Jessica Thunander och styrelsen nickar instämmande.
När jag kommer tillbaka in i salongen har scenen blivit en rättssal. Thomas Nilsson och Loke Nyberg som skrivit manus till pjäsen Cirkus under jorden, följer spänt händelseförloppet från parketten.
- Förklarar du dig orättvist skyldig? ropar domaren, spelad av Oskar Ekstrand, myndigt. Han håller ett utsträckt basebollträ i ena handen och manushäftet i den andra.
Ja! Jag menar nej! svarar Jerry Segerbrant som spelar den åtalade.
Någon föreslår att målet ska avgöras med ett hederligt parti rövkrok.
Hanne Ekström, en av tre kvinnor i Smuts är övertygad om att pjäsen kommer att bli väldigt bra. Gruppen har funnits i ett och ett halvt år och har ganska höga ambitioner med sina föreställningar. Men det började mest som en lek, berättar hon.
- Vi gjorde dramaövningar i en kass lokal i Viktoriahuset där Hagabion ligger. Sedan kollade vi möjligheten att vara här. Det är en lycksalig slump att vi får vara med och bygga upp Kulturhuset. Det känns som att vi är en del av det här stället nu.