Historien om 18-åriga Saffo är en småtöntig men charmigt rättfram skildring av ett vardagsnära tonårsdrama, enkelt skisserad i svartvita serierutor.

Från ett första rodnande försök att ens uttala ordet lesbisk högt, får vi i albumet följa hennes process mot att faktiskt berätta för sin mamma att hon är homosexuell. Här ryms också en varsamt berättad kärlekshistoria mellan två sökande flickor som hittar varandra via Veckorevyns brevvänsspalt. Som Sarah Westermark nogsamt poängterar i bokens förord, var 1994 inte i går.

Saffos kommautprocess sker i en dåtid när identitetsförvirrade ungdomar inte lika enkelt kunde få kontakt med likasinnade, homosajter som Qx eller Sylvia var inte ens påtänkta.

Ändå finns det naturligtvis någonting allmängiltigt och därmed tidsenligt i känslan av att vara ensammast i världen. Därtill är det antagligen fortfarande svårt för många att komma ut. Det gör albumet i högsta grad läsvärt, i synnerhet för yngre läsare och deras föräldrar.