Använd titthålet i dörren inför valet
Semco Tasic jobbade på Volvo personvagnar i Göteborg. Där blev han arbetsskadad några år in på 1990-talet. Han blev långtidssjuk och anmälde skadan till Försäkringskassan. Den blev inte godkänd, enligt samma bedömningsmall som gör att hans tiotusentals olycksbröder heller inte får sina arbetsskador godkända. Vårt försäkringsväsen lägger nämligen ner en närmast outtömlig energi på att förklara att det kan finnas någon medfödd bräcklighet hos individen som kan förklara skadornas 'uppkomst'. För Semcos del blev ironin dubbel. Företagsläkaren fann att han hade psykiska besvär som hade skadat honom men inte att den maskin som han jobbat med, och som efter skadan också gav honom psykiska besvär, hade gjort det. Så långt är nog Semcos öde inte ovanligt i den armé av arbetsskadade som företag och samhälle vägrar att ta ansvar för. Men Semco blev utsatt för en tredje omständighet som förhoppningsvis är ovanlig, och som han bestods med från det fack som han troget hade betalat medlemsavgift till i åratal.
Facket varken svarade på brev eller telefonsamtal om yrkesskadan, och Semco var på väg att resignera. Men sedan hände någonting. Det var år 2002. Det knackade på dörren. Utanför stor två män från metallfacket på Volvo. Semco blev glad, som han hade väntat! Metallmännen sa att det var bråttom, och att han genast skulle ta på sig och komma med ner till bilen på gatan. De körde sedan iväg tillsammans i bilen, och utbytte endast några vardagsfraser. När bilen kom fram till Folkets hus gick han in i lokalerna tillsammans med de andra två. Därinne tog en av männen upp en lapp på ett bord och sa:
- Ta den här!
Sedan vände han sig mot en box med en skåra överst, och sa:
- Lägg i den där!
Semco förstod ingenting, men lade i röstsedeln där han blev tillsagd. Han var chockad men gjorde som de sa. Stum följde han med dem ut på gatan igen.
- Ja nu kör vi! sa den andre metallmannen.
De körde sedan Semco raka vägen hem. Inte en enda gång frågade de Semco om hans sjukdom, men släppte nöjda av honom utanför porten, och tackade för valdeltagandet i klubben.
I dag, 10 år senare, är Semco bitter över hur facket utnyttjade honom, och över deras minimala stöd för hans kamp att få sina skador klassade som yrkesrelaterade. När han kommer till Antidiskrimineringsbyrån i Göteborg har hans fall preskriberats. Semco lever i dag på exi-stensminimum, arbetsskadad, utslagen från arbetsmarknaden utan några utsikter att komma tillbaka i arbete. Ingen rehabilitering har han fått. Företaget, staten och facket har stött ut en invandrare som skött sig, betalat skatt, inte varit kriminell, betalat sina medlemsavgifter i decennier.
Se upp om du blir sjuk! Om det då knackar på dörren inför ett val: titta försiktigt först genom titthålet. Ser du en man med s-märke på kavajuppslaget, tassa då försiktigt tillbaka till vardagsrummet utan att öppna!
