Efter attentaten den 9 november, då fyra irakiska självmordsbombare attackerade tre lyxhotell i Amman, förekom obekräftade rapporter på att några irakiskregistrerade bilar hade stenats. Men i protesttågen veckorna efter attentaten, där tusentals demonstrerade mot terroristerna och al-Qaida ledaren i Irak, Abu Musab al-Zarqawi, gick även irakier. Och dagar efter dådet dekorerades Amman med stora affischer som uppmanade till enighet.

– Jordanien är ett säkert land. Det som hände den 9 november är samma sak som händer i Irak. Men det är fel, Jordanien ger skydd åt många av oss, säger Majed som har kommit från Irak för att göra affärer i Jordanien.

– Det var många irakier som kom ut och protesterade efter bomberna. Alla tycker det är fel, säger en annan man på torget.

På kaféet mitt över gatan serverar unga irakier mustigt, sött te i små glas. Vid ett av borden sitter Maytham. Han är irakisk poet och har kommit från Basra för att stanna i Amman ett par månader.

– Jordanien är ett fredens land, konstaterar han.

Den omedelbara frågan efter bombattentaten var självklart om landet skulle kunna förbli ett fredens land i en orolig region. Men också hur relationen till Irak och de landsflyktiga irakierna skulle påverkas.

Förhållandet till grannlandet är komplicerat. Den officiella hållningen är att alla irakier är välkomna till Jordanien. Många jordanier talar också om irakierna som "sina bröder och systrar", andra kallar dem "hårda och kompromisslösa".

Även förhållandet till Saddam Hussein är tudelat. Under Saddamtiden skänkte Irak stora delar av Jordaniens oljebehov till landet. Många jordanier stödde Saddam även sedan Jordanien 1994 slutit fred med Israel och så småningom blev en av USA:s främsta vänner i regionen.

Före den 9 november visade undersökningar som gjorts av Centret för säkerhetsstudier att en stor del av det folket gav sitt stöd till den jordanskfödde Abu Musab al-Zarqawi. Men det, anser analytiker, är snarare ett uttryck för anti-amerikanska känslor i landet, än ett direkt stöd till al-Qaida.

–  Många här ser attackerna i Irak som i första hand attacker mot den amerikanska ockupationen. Men när Zarqawi beslutar sig för att attackera Jordanien, och istället för att bomba strategiska mål, bombar civila, så skapar han förvirring. Plötsligt inser jordanierna att Zarqawi kanske inte är så bra, men även om de enhetligt fördömer attentaten, så är Zarqawi den enda som ger ord åt den ilska som de känner mot USA:s närvaro i regionen. Och det faktum att den jordanska regeringen står på Washingtons sida, säger Joost Hiltermann, chef vid tankesmedjan International Crisis Group:s Mellanösternkontor i Amman.

Jordanien har klarat balansakten mellan arabvärlden och västvärlden genom skicklig diplomati. Freden 1994 med Israel var ett strategiskt viktigt beslut och i dag är Jordanien en stor mottagare av bistånd både från USA och EU. Jordanien är dessutom ett litet och ungt land utan stormaktsambitioner.

Att man nu skulle förändra sin internationella policy efter dådet är det ingen som tror.

– Absolut inte. Jordanien är allt för beroende av USA för att kunna förändra sin utrikespolitik. Detta är inte första gången som Zarqawi har slagit till mot jordanska mål med icke-jordanska attentatsmän, utan tredje gången. Zarqawi har en jordansk agenda och han är emot regimen. Han råkar vara i Irak just nu, men detta är hans verkliga mål, säger Hiltermann.

Att Jordanien hittills nästan helt har varit förskonat från attentat och våld, anser de flesta beror på att den starka och mytomspunna säkerhetstjänsten står bakom kungen. Säkerhetstjänstens ögon finns överallt, i moskéerna, på universiteten och i ministerierna.

– Det är inte särskilt enkelt att infiltrera grupper i landet och utföra attacker. Ska någon utföra ett dåd måste de komma utifrån och dessutom vara väldigt snabbt innan de avslöjas.

Flera politiska bedömare tror att attentaten, trots att de inte var helt oväntade, skakade kungahuset rejält. Elva rådgivare sparkades och senaten byttes ut veckan efter dådet. Veckan därpå fick landet en ny premiärminister. Kungen uppmanade honom att starta ett "allomfattande krig mot islamistiska terrorister" och samtidigt pressa på för att genomföra politiska reformer.

Somliga bedömare befarar att bombdåden kommer att användas som svepskäl för kungen att inte genomföra politiska reformer av säkerhetsskäl. Kungens retorik talar dock för att han är besluten om att landet behöver reformeras, även om de politiska förändringarna hittills varit små.

– Efter attackerna tror jag Jordanien kommer att slå ner hårdare på oliktänkande. Dessutom tror jag att det kommer att skjuta upp politiska reformer. Men jag tror inte att regimen här någonsin kommer bli riktigt obehaglig eller grym, säger Hiltermann.

Men om Jordanien kommer att förbli den lugna oas det hittills har varit i Mellanöstern beror inte så mycket på Jordanien själv som på utvecklingen i Irak, tror Hiltermann.

– Om inbördeskrig skulle bryta ut i Irak, eller om landet skulle falla sönder, då kommer det påverka Jordanien starkt, även om det är svårt att säga hur. Faller Irak samman kommer Iran att försöka säkra sina intressen i landet och ingripa på något sätt. Och då kommer Saudiarabien att agera eftersom de inte vill att Iran ska få utökat inflytande. Jordanien kommer troligtvis att ställa sig på Saudiarabiens sida. Vad Syrien kan eller kommer att göra är oklart. Det finns alltså en risk för nya konflikter i regionen, jag förutspår det inte. Men risken finns.