Köper ett krispigt Granny Smith-äpple hos grönsakshandlaren på Stigbergstorget, grundar med kreativitetens gröna nyans, fyller på mitt energiförråd med fruktsamhet. Genast hör jag hur röster från forna pirattider sipprar ut genom Gathenhielmska husets levande träfasad. Hemska, roliga, galna skrönor med innehåll jag av censurhänseende inte kan återge här.

En somrig, blommig doft når mitt luktsinne. Undrar just om piraterna från förr var riktiga romantiker som lindade in sina ord i vackra rosenblad för att få kvinnor att lyssna bättre. Jag upptäcker att jag under skrönornas vilda utformning rört mig sakta upp mot Bangatan och har hamnat mitt framför en prunkande och punkande rosbukett som sjunger 'We´re only in it for the buds' med aromatisk stämma. Blir så skönt omtöcknad att jag vinglar in i den lilla oasen till park precis efter blomaffären där jag sveps med i en hysteriskt glad indisk dans, rusar fram mellan träden, himlar med ögonen, svingar min av färger välfyllda sjal. Förbipasserare, hundrastare, parkbänksalkoholkonsumenter, alla hänger på. För en overklig stund skapar vi tillsammans en levande Bollywoodfilmscen. Jag tipsar om att man faktiskt kan gå och lära sig indisk dans, hos Anette Pooja på Oceanen bara 50 meter längre bort.

Det indiska hänger kvar i luften även när vi slutat dansa. Currydoft ringlar omkring så tät att jag tycker mig se den forma ett gigantiskt Aum-tecken framför mig. Detta kan ju inte betyda något annat än att det är dags för lunch. Tandoori Indisk Restaurang förser mig med en mättande och närande Palak Paneer (spenatgryta med färskost). Pratar med ägaren om den fantastiska indiska matlagningskonsten, framförallt om varför det bara är den nordindiska som finns representerad bland Göteborgs indiska restauranger. Något av det godaste jag ätit är Masala Dosa, stora, krispiga rismjölscrepes med masalakryddad potatis- och lökfyllning som man bryter med händerna och doppar i kokoschutney. Uttrycker min stora längtan efter denna sydindiska specialitet, vilket leder till att ägaren erbjuder sig att tillreda detta om jag bara säger till några dagar i förväg. Inom snarast möjliga framtid ska jag samla goda vänner och ta med dem hit på en matresa till högsta höjder! Bara vetskapen om att jag faktiskt kan få en riktig Masala Dosa snart gör att jag svävar en bit ovanför marken när jag lämnar restaurangen.

Kaffe är inget indiska restauranger är kända för att kunna tillreda särskilt väl, så jag går med koffeinlystna blickar över gatan till Cosy & Harmony Café där Susanne komponerar kaffebönsbaserade kvalitetsdrycker i en underbart mysig, fräsch och välkomnande miljö. Minimalt kafé med maximal trivselfaktor, lätt att få svårt att ta sig därifrån. Som en liten charmig kvarters-tapasbar där det lätt uppstår diskussioner som alla i lokalen plötsligt deltar i.

Studsar efter min 'café solo' ut likt ett överpiggt koffeinpiller inkapslat i glad studsboll ut på Bangatan igen. Vita Björn på andra sidan ser inte lika tråkigt ut längre, har faktiskt många likheter med Barceloneta, bostadsområdet närmast stranden i Barcelona.

En originell, kärleksfullt och med gott världssamvete handskapad sjal inne i kreativitetens högborg Mapsa Mapsa lyckas jag få köpt som minne av denna härliga dag. Vill egentligen köpa en massa mer av dessa hantverk långt ifrån broderade väggbonader. Innovativa och livssprudlande kläder och accessoarer skapas dagligen här av två tjejer på 14 kvadrat. 'Small Shop - Big Heart'.

Spårvagnen kommer som för att plocka upp just mig. Min själ vill vara kvar i strosandet länge till, men kroppen vill hem. Nu när jag vet hur trevlig Bangatan är kommer jag snart att återvända. Nästa gång ska jag spendera en riktigt lång stund med att bara stå och ta in synintrycket från det gamla tegelbostadshuset med järnsmidesbalkonger där det i bottenplan legat allt från Glada Gurkans grönsaker, 'Di Leva-aktig mylleria' där man kunde dricka marockanskt myntate och handla kul kitschgrejer, till den ekologiska och rättvisemärkta klädaffär som ligger där i dag. Detta hus är min absoluta favorit på Bangatan när det gäller arkitektur. Med sina organiska former kan det mycket väl vara någon med Gaudísläktdrag som skapat det. Bangatan skulle kunna vara en barcelonsk gatstump, om man känner för att se sådana likheter.