Teater Scenario har en inriktning på psykologisk vardagsrealism som är ovanlig bland Stockholms fria grupper, där de flesta arbetar med mer stiliserade teatrala former. Det har visat sig i familjedramer, pjäser om att vara ung i dag och ett par intressanta föreställningar där unga kvinnor berättar om sig själva och sina liv, senast Lotti Törnros lysande Mitt liv som tjock. När Scenario nu spelar Fria viljan, en pjäs av teaterns konstnärliga ledare Daniella Kullman, innebär det en återkomst till familjedramat.

Känslan sitter i väggarna, brukar det heta. Här är det mer påtagligt än så: föremålen får liv. Möbler, lampor och dörrar blir medagerande, de griper in när människornas tystnad blir för stor och berättar det som inte får sägas i både ord och rörelser, som materialiserade tankar.

Föreställningen blir dock en smula sval och oengagerad, troligen beroende på pjästexten. Ett familjedrama behöver fler och intensivare konflikter för att bli riktigt intressant, och dessutom blir distanseringen stor genom de besjälade möblernas ständiga ingripanden. De tar liksom över föreställningen och inte mycket blir kvar att bita i för de skådespelare som gestaltar familjemedlemmarna. En spännande grundidé men den håller inte ända fram.

Fria viljan spelas till och med 13 november.